Jag tror vi alla har fått rådet ”han/hon dör inte om han/hon får skrika lite av främst mammor som fick barn för 20-30 år sedan.
Jag snubblade in på en tjejs blogg där hon skrev att sonen varit ledsen och svår att lägga, lite som med min Collin nu det sista att han började skrika så fort hon la ner pojken (tror han också hette Colin?).
Givetvis hade någon skrivit förbenat dumma kommentarer som ”varför tar du upp honom direkt?! Barn är smarta när det gäller att få mammas uppmärksamhet så låt honom gråta 5-10 minuter. Men tänk på hur barn uppför sig mot föräldrarna, då skriker och gråter tills de får som de vill.
Hittade bloggen nu och här är den tjejen HÄR som fick kommentaren.
Alltså jag blir så trött, jag hoppas verkligen denna människa inte själv har barn för då tycker jag synd om dem som inte får den trygghet de behöver utan får skrika sig till sömns.
Jag själv skulle aldrig kunna låta min son somna gråtandes och otrygg.
Visst jag förstår om barnet inte sovit på flera nätter och föräldern verkligen inte orkar och gör det en gång men att ha det som uppfostran är fel!
Jag är absolut inte den som letar reda och läser en massa om barnuppfostran utan anser att det mesta lär man sig själv allt efter som barnet växer och vi växer in i vår roll som föräldrar men att låta barnen på detta viset somna otrygga och ledsna är verkligen något jag inte tror på.
Nu är jag verkligen inte bra på att argumentera varför och skriva långa texter så jag länkar helt enkelt till Kajsa som har skrivit och länkat till flera studier om barnuppfostran och just varför man inte ska låta barn somna gråtandes.
Här hittar ni Kajsa:
Kajsa om självständig är trygg
Här skriver hon även och ifrågasätter varför vi tycker det är bra att våra barn är självständiga, varför vi anser att det är en bra egenskap att barnen sover själva i egen säng/ rum och så vidare.
Bla bla för er som är nyfikna och intresserade av föräldraskap och normer eller bara behöver hjälp att sticka hål på myten om att det är bra att låta sina barn somna gråtandes gå in och läs denna text.
En bild på min underbara son som absolut inte har med texten att göra men är så söt så man får hål i tänderna 🙂
En uppdatering då flera verkade missuppfatta hur vi gör. Collin sover i egen säng det har han gjort sen vi kom hem med honom som ett litet knyte, dels för att vi har en stor hund, dels för att pappan i huset kan rulla över och lägga sig på hunden utan att vakna (hunden brukar väcka mig med stonkningar och stön) och dels för att vi vill ha sängen för oss själva.
Jag skulle mer än gärna se att Collin somnade i sin säng själv och jag och min rygg längtar till den dagen och vi kommer försöka med handen på honom metoden för att få honom att känna sig trygg, eller kanske läsa för honom eller liknande men så han känner sig trygg och somnar. Det är inte det jag menar är fel även om det i teorierna som detta grundar sig i menar att det mest naturliga för små spädisar är att sova med familjen för att de ska känna sig så trygga som möjligt.
Det är sånt som jag inte riktigt håller med om, visst skulle Collin känna sig tryggare av att sova i mammas famn när hon går runt heeeeela natten och vaggar honom och aldrig själv sova men jag tror inte det funkar i verkligheten för alls många utan att det oftast är bäst att barnen får sova i egen säng för sin egen skull om ni hajjar.
Och givetvis är det skillnad på gråt som går att trösta, tröttgråt är väl den vanligaste och ger man dem chansen att somna så gör de säkert det i sin säng men är det jag-vill-ha-och-behöver-ha-närhets gråt så finns det ingen möjlighet att barnen somnar och känner sig trygga utan mer somnar av utmattning efter att ha gråtit.
Detta är mina åsikter och hur vi gör nu och hur vi gärna skulle vilja ha det.
Okej 🙂 jag läste säkert också för fort 🙂
Men som du säger, det är klart att man inte ska ” överge ” sin bebis. Men sen tror jag också att alla föräldrar gör vad som känns rätt, vet inte om det finns en perfekt metod.
Jag skulle inte heller låta min Collin panik-skrika sig till sömns. Det skulle bars inte gå!! Huvva. Men däremot så lät vi honom gnälla i någon minut innan vi gick in och tröstade då vi ville att han skulle lära sig somna själv i sin säng. Nu har vi sån tur att det räcker med att säga godnatt älskling å lägga ner honom och han somnar på ett kick! Det känns skönt i mammahjärtat att veta att han är så pass trygg och somnar själv m tutte å snutte 🙂 så har han faktiskt börjat sova bättre hela nätterna sen han lärde sig att somna själv.
Skönt att din Collin sovit i sin säng sedan dag 1 hemma 🙂 vi la över Collin till sin säng då han var 2 mån 🙂 innan dess sov han i sitt babynest mellan oss 🙂 Haha, tänk så små dom var då dom fick plats där i!
Jag tycker det inte är farligt att låta min dotter skrika sig ” till söms ” jag menar jag sitter hela tiden vid henne med en trygg hand på henne och tröstade ord. Sen får man ju lära sig skilknad på skrik. Men alla tycker väll olika 🙂
Susanna: ja nu verkar det vara fler som missuppfattat mig som vanligt men jag skyller på min dysleksidiagnos som mer än gärna vränger mitt budskap 😉
Jag menar självklart inte att det ända rätta är att bära ikring på sitt barn hela nätterna för det skulle ju aldrig Funka för verken mamma, pappa eller barn.
Sitter du jämte sängen och ger ditt barn närhet och trygghet är det precis lika bra för hon får ju den trygghet hon behöver, mamma är här!
Det jag menar är fel är att låta barnen söva sig själva, lägga ner dem och sedan gå ifrån en ledsen bebis som inte förstår varför mamma och pappa inte vill vara nära dem när det ligger i deras natur att alltid få vara nära och inte förstår varför de blir ”övergivna”.
Hänger du med eller är jag otydlig 🙂
Har du lyssnat på podden ”Pampers-barnvagnspromenader”? En barnexpert (barnpsykolog/barnmorska mm) som svarar på frågor o så. Iallafall, så pratar hon mkt om trygghet och att låta barnen vara nära. Kan rekommendera att lyssna 🙂
Tack fina Ida och Linn för att ni länkar 🙂 Och bra skrivet Ida!
OBS! Kanske inte var så ni gjorde, men läsvärt ändå hehe!
Jessica, Kajsa (som Ida länkar till) har även skrivit om femminutersmetoden. Läsvärt! 🙂
Det är väl lite samma där, barn behöver bli tröstade och närhet när de är ledsna.
http://kajsakanel.wordpress.com/2013/11/07/granskning-av-femminutersmetoden/
När man tar till sig olika metoder är det oftast inte för att barnet inte sovit på några nätter. Utan handlar om månader..min dotter vaknade varje timma i 7 månader. Hon är 10 månader nu. Hon ammade varje gång annars blev hon arg: ledsen o grät. I december började jag med att avvänja henne. Hon grät i några nätter, i perioder , inte hela tiden . Men jag vaggade henne istället omsomnsagt hon var vaken flera timmar innan hon somnade men grät kanske sammanlagt 15 min under dessa timmar. Hon sov ändå inte bra.. Utan vaknade som vanligt men nöjde sig med napp . Ammade 2-3 ggr istället för 10-15 ggr. Ibötjan av januai testade vi att hon skulle sova med sin pappa i 1 vecka. Hon vaknade fortfarande ofta men ammade bara 1 gång. Nu i 4 dagar har hon sport 6-7 timmar i streck. Hon har allid somnat i sin säng sen hon var 3 månader. men jag hsr sjungit o buffat tiöös hon somnat. Jag har i en månad lagt henne i sin egna utan att buffa o sjunga. Jag ligger bredvid o bara finns där. När hon ställer sig upp ( hon vill alltid leka innan hon ska sova) så stoppar jag om henne. Ibland tar det 5 min ibland 30 min. Men hon somnar tillslut. Ibland med nappen ibland utan. Så jag hoppas dessa månader med en ”mildare” metod har lett till bättre sömn.
Måste bara skriva att jag inte riktigt känner till hur 5 min metoden fungerar. Men, vår dotter var riktigt svår att få att somna i egen säng när hon var bebis ca 6 mån! Vi testade att låta henne få vara lite ledsen (inte hysterisk) i ungefär 5 min o sen gick vi in o klappade på henne och fanns där o sen ut igen. Detta tog kanske runt 45-60 min de första 3 dagarna men 4e kvällen vi la henne o klappade henne efter alla natt rutiner så somnade hon på 2 min & har sovit bra i sin säng sedan dess 🙂 Bebisar är inte dumma dem fattar att dom får som dom vill när de skriker. Har vänner som vart tvugna att ha barnen i sängen då nattningen aldrig funkat! Med barn nr 2 har dem testat att låta dom skrika lite o vips så sov dem i sin egen säng tidigt i åldern 🙂 inget illa mot dig jag ville bara skriva att det fungerar! O jag är tok kärleksfull mot mina små troll!
Det är ju skillnad på gråt och gråt. Jag låter aldrig Linnea ligga och stortjuta om det är uppenbart att hon behöver närhet. Men jag plockar heller inte upp henne på en gång om hon gråter. Sen kör vi på att vi inte lämnar henne när hon ska somna. Hon får somna själv i sin säng men vi sitter bredvid. Om hon inte kan lugna sig lägger vi först en hand på henne så hon slappnar av och om gråten eskalerar plockar vi upp henne och börjar om proceduren.
Jag tror nämligen också att det är så att hon ibland grinar för att få min uppmärksamhet. Man måste göra det som känns rätt för henne. Att Nea ska sova i egen säng handlar inte så mycket om självständighet som det handlar om att mamma och pappa vill ha lite utrymme i sängen 🙂
Visst är det skönt att det är frivilligt 😉
Jag har ju alltid gillat dig och din blogg därför har jag läst den.
Ja du Ida, det jobbiga med att man just läsa är att man uppfattar saker på olika sett. Just uppfostring eller ja allt kring barn oavsett om man har barn eller inte är så känsligt. Tror vi alla mammor/pappor kan hålla med om det 🙂
mina ord kanske var hårda, men jag tyckte dina ord var hårda. Kan förstå att du reagerade om hennes uttalande då vi alla vill ge våra barn trygghet. Det vill även jag, så ingen tror att jag är så hemsk 😛
Diana: ja sjävklart! Det är så lätt att missuppfatta och få en helt annan bild än va personen menar. Jag är veklingen bäst på att vränga meningar så folk tror jag menar något negativt när jag menar något positivt i vanliga fall också så därför brukar jag passa mig att kommentera hur andra gör.
Dels för jag också ofta missuppfattar och dels för att det är så svårt att få med hela sammanhanget när man skriver (och i verkligheten oxå)
Och bara för att jag tycker det är fel med en viss typ av uppfostran så betyder det inte att det är fel för den personen så jag brukar sällan bry mig eller lägga mig i. Och även om de gör ett fel enligt mig så kan de göra något annat bättre än mig så försöker inte lägga så mycket vikt i hur andra uppfostrar sina barn.
Vi är ju alla olika och allt passar inte alla.
Och självklart önskar jag ingen barnlöshet, det kom väl lite i stundens hetta men jag tycker fortfarande inte om att barn ska få gråta utan att bli tröstade då får jag ont i hjärtat.
🙂
Jag har verkligen gillat din blogg och dig och självklart har alla rätt till sin åsikt och man gör det som känns mest rätt för barnen, men din kommentar om att du hoppas hon inte har barn var fan de dummaste du skrivit. Förmodligen låter hon inte barnet skrika sig till sömns. Jag har en dotter på ett år för oss har det varit viktigt att hon sovit själv i sin egen säng och vågat somna själv utan att hon ska somna hos oss eller att vi måste sitta bredvid. Hon har fått gnytt lite och varit ledsen men efter någon minut har vi gått in och tröstat och tagit upp henne, när vi märkt att det inte stämmer har hon fått vila hos oss. Nu tycker väl du att jag är världens hemskaste förälder. Men min dotter som fått samma nattningsrutin sedan hon var 4 månader somnar inom 2 minuter för hon känner sig trygg med att somna själv. Det är skillnad på smågnäll och ren och skär panik. Sedan får du tycka jag är helpuckad det kan jag leva med.
Ville lämna min åsikt då detta är sista gången jag läser din blogg
Diana: oj oj hårda ord!
Självklart är det skillnad på lite små gnäll och när baren gråter och är ledsna för de behöver närhet och trygghet.
Jag tyckte det verkligen inte lät som den person hade barn själv då hon verkar jämföra en gråtande liten bebis som behöver närhet med stort barn som skriker efter godis på Ica och då tycker jag inte heller hon hade rätt att kommentera på detta otrevliga vis.
Sen menar jag inte att jag tycker det är fel att dem ska somna i sin egen säng för det försöker vi också att få Collin att göra men börjar han gråta tar vi upp honom på en gång.
Och ja jag står fast vid att om personen har barn och låter dem gråta sig till sömns så tycker jag synd om barnen.
Okej tråkigt men det är nämligen frivilligt att läsa!
🙂
håller med dig fullständigt. jag tycker det är sån hysteri med alla metoder hit och dit. vår dotter som är 10 månader nu har också haft perioder med sämre sömn. för någon månad sen var hon precis som Collin har varit nu. vi tog upp och tröstade, hon fick somna om vi våra famnar osv. även om hon har sovit i egen säng sedan Jon var 1 månad. och efter någon vecka så sov hon sina hela nätter igen. ge barnen trygghet när de ber om det och så löser det nog sig efterhand. förstår verkligen inte varför man begär av en liten bebis att de ska sova bra hela tiden, det gör ju inte vi vuxna heller? tack för en fin blogg 🙂
Skulle aldrig låta Wilma ligga och skrika, de gör ju ont i hela mig. Nä, barn skriker av en anledning, och jag vill att min dotter ska må bra och vara trygg.
Nej nej nej vilken dum kommentar att låta barnen skrika , när barnen gråter och är oroligt så är det bästa man lan göra är ge kärlek och närhet . Vi pratar om små bebisar som inte ens kan säga varför de gråter och skriker hur F n kan man låta de skrika och blir mera osäker och den här otryggheten som de får kommer de ha helaaaa sitt liv.
Min filosofi är den dagen Caspian kan prata och tala om vad problemet är så börjar vi med Uppfostran innan dess så försöker jag vara en förebild och göra rätt så förhoppningvis lär han sig det rätta.
Kram kram
Du tog orden ur munnen på mig 😉 känns hemskt att lägga ner ett skrikande barn och jag skulle verkligen aldrig få för mig om att göra de. Tror att barnet blir väldigt otryggt om man låter barnet skrika till sömns. Tycker verkligen de är hemskt.
Bara Theodor sitter hos sin pappa och gallskriker så isar det i kroppen på mig. Förstår inte hur en kan lägga ner ett skrikande barn??