Min dotter är snart 11 månader. Hon kan inte gå, men hon kryper snabbt. Hon kan inte uttala ett enda ord, men hon har olika skrik för olika behov. När jag ropar hennes namn får jag en vag känsla av att hon reagerar, men det kan ju vara inbillning. Hon är en fullständigt aningslös och underbar liten individ. Men karaktärsdragen har börjat formas, även om hon inte kan artikulera dem. Hon är ett ljuvligt medvetande in the making. Det är skört och det händer just nu.
De flesta föräldrar i Sverige lämnar sina barn till förskolan när de är i den här åldern.
När jag ser min lilla dotter sitta på golvet framför mig, som en egen liten människo-ö på det stora havet, så känner jag starkt att tanken att ta in henne på förskola inte bara känns fel – det känns direkt motbjudande.
I den åldern behöver de en vuxens totala uppmärksamhet, hela tiden. Även om de erfarenheter jag haft av förskolepersonal är mycket god, så säger det sig själv: ansvarar tre lärare över 20 barn så blir alla barn inte sedda. Jag är inte ensam om att tycka det här. De flesta av oss föräldrar vet med oss att vi gör våra barn illa. Jag har sett det själv, förtvivlade föräldrar som lämnar gråtande bebisar på dagisgolv, jag har sett de här föräldrarna sen, hur de sätter sig i sina bilar och gråter med huvud mot ratten. Det är fel, det känns ju i hela kroppen. Vi föräldrar utgör ett kollektivt, massivt dåligt samvete. Ändå gör vi det, för att vi måste. Vi måste tillbaka till våra jobb, tjäna våra pengar, försörja våra familjer. Samhället är konstruerat på det här sättet.
Vi skadar våra barn, men det är inte vårt fel. Vi är tvingade att göra det.
Tänk om staten kunde förstå det här. Tänk om de kunde hjälpa oss att hjälpa våra barn. Tänk om vi alla hade möjligheten att själva förfoga över de pengar som staten lägger på att våra barn går i förskola. Tänk om vi kunde få bestämma själva! Tänk om vi alla hade möjlighet att vänta tills våra barn är åtminstone två år gamla.
Någon invänder säkert och säger att det blir för kostsamt.
Kanske är det läge för staten att lägga en extra slant på saken. Kanske kunde Reinfeldt skita i de där hopplösa skattesänkningarna. Jag tror många svenskar skulle gå med på någon hundring mindre per år om vi i gengäld fick gladare, tryggare, friskare barn.
Jag såg att fina Emelie lagt ut denna texten och jag tyckte den var så klockren.
Precis så känner jag om dagisdebuten jo visst är Collin bara 5,5 månader men tanken på att lämna bort honom för tidigt är hemsk. Nu har vi också tänkt vänta till nästa höst med att sätta vår son i främmande människors händer och just nu tvivlar jag på att det kommer kännas bra ens då.
Men precis som texten Alex skrivit så måste vi för vi är tvingade.
Hur gör ni? När tycker ni man kan sätta sina barn på dagis?
Det är spännande att du tänker så för egentligen borde vi enligt chefen ha ett eller två barn till… men jo, det beror på att det är 1-5 som det är så många. Dock vet jag inga ställen häromkring som är 13 barn på 1-3, utan barngrupperna är stora. Jobbar i en kranskommun till Göteborg. 13 barn låter mycket mer rimligt.
Tre år helt hemma hade nog inte varit uppskattat nej, tyvärr. Men vi har räknat på att om jag jobbar ca 70 % så kan karln jobba 100 o barnet vara hemma på heltid med en förälder hemma. Vi har tur. Tyvärr har ju inte alla de förutsättningarna o jag önskar så att regeringen kommer att satsa på barnen och framtiden så att föräldrar slipper må dåligt av att lämna ifrån sig det käraste de har!
Maria det verkar vara en stor grupp med barn. Får man vara så många? Eller är det för att det är en 1-5 avdelning. På vår förskola är det 13 barn på tre tjänster. Nu känner jag att jag borde se till att vi stannar hemma längre kanske… Men 3 år är nog inget någon av våra arbetsgivare gillar… Oavsett om ekonomin tillåter eller ej.
Jag jobbar också på förskola. Jag vill framhålla att jag tycker att vi gör det bästa vi kan under de omständigheterna vi har. Och att jag upplever att barnen har det bra om dagarna. Först vill jag förklara lite kring hur jag har det på jobbet, för att sedan beskriva vad jag tycker och inte tycker om små barn på förskolan.
Jag jobbar på en avdelning med barn mellan 1-5 år, i gruppen har vi 17 barn där 3 är ett år, fem är två, två är tre och resten är över tre år. Vi är tre personal som jobbar heltid. Men, och här kommer ett stort MEN, vi är bara tre mellan 9:30-13:00 om dagarna. Och då spenderas en stor del av denna tid till lunch och sovvila. Resterande delen av dagen är vi bara två. Före halv åtta och efter fyra är vi ensamma. Idag går många barn långa dagar vilket gör att vi ofta står med 14 barn på två personal om dagarna. Inte optimalt!!!
Jag har varit på en föreläsning om anknytning och trygghet i förskolan och mellan 1-3år har barn ett stort behov av trygghet för att utvecklas och få en grundtrygghet i sig själva och att tryggheten lägger grunden för den fortsatta utvecklingen.
Jag menar att vi på förskolan gör vårt bästa för att barn ska bli trygga, men att våra förutsättningar inte är bra. Två vuxna som ska tillfredsställa 10 (våra barn under tre) barns behov av trygghet… Det är inte optimalt och därför menar jag att barn inte borde börja på förskolan för tidigt. Jag menar vidare att korta dagar är något att föredra för de yngre barnen.
Det samhälle vi har idag, när materiella saker är viktigt och pengar behövs för att kunna leva det liv man vill, tillåter inte att man är hemma med sina barn länge. Det är ett faktum. Alla gör sina egna val kring föräldradagar osv. Men jag skulle önska att vi på förskolan skulle kunna ha bättre förutsättningar för att tillgodose barnens behov. Med det menar jag mindre barngrupper!
När det blir dags för oss att få barn har vi pratat om att snåla på dagarna och leva på minimum samt att dagmamma känns som ett bra val. Dock har vi tur då min sambo jobbar natt och helg vilket gör att vi kommer att kunna spara in många dagar då vi kommer att avlösa varandra hemma. Jag vill och planerar också för att gå ner i tid och lösa så barnet inte kommer att börja förrän vid tre års ålder. Vi får se hur det blir.
Jag vill avsluta med att säga att ni föräldrar ska veta att ni är det bästa för barnen. Bättre än allt vad förskola heter. Låt aldrig regeringen lura i er något annat. Stor eloge och peppning till er, ni är fantastiska!
Caspian och Mirabelle började vid 14 månader, men inte för många timmar. Caspian kände jag att det var fruktansvärt. Han kunde inte gå, han pratade inte och han var en bebis, men vi var tvugna.
Men Mirabelle hon pratade, hon gick och hon lekte med andra barn. Hon var så framåt i utvecklingen och henne kände jag ingen ångest eller oro för. Hon har sedan dag 1 älskat förskolan och aldrig gråtit vid lämning.
Nu har vi en helt annan ekonomi vilket gör att vi har möjlighet att ha dom hemma. Så wintra kommer vara närmare 1 1/2 år när hon börjar förskolan.
S. Intressant avrådande, men vad är det som händer om man inte följer dessa råd enligt dina teorier? Jag tänker att det är nog många barn nu och tidigare och även i vår generation som inte varit hemma i 2-3 år. Det är väl snarare ganska ovanligt? Inte ser jag i min omgivning barn som tycks vara utsatta för lidande eller andra allvarliga men pga att de gått på förskola före två års ålder…men då har jag såklart inte läst på utan detta baseras på egna iakttagelser…
Hej! Jag är utbildad socialpsykolog. Jag tycker absolut inte barn bör börja på förskola innan 2 års ålder! De som säger emot tycker jag bör läsa på om anknytningsteori & utvecklingspsykologi! Utgå inte från vad ni tror utan ta reda på fakta! När barnet väl börjar vid 2 års ålder behöver hen gå korta dagar, gärna upp till 3 årsåldern iallafall! Mvh S
Ja varsågod 🙂 Det är ju en viktig text med kloka ord somsagt 🙂
Kraaamis!
Vi kommer ha vår dotter hemma tills hon är 1,9 år. Hade gärna haft henne hemma lite till men kan inte vända på kronorna så mkt mer än vi redan gjort. Tack och lov får hon korta dagar + en ledig dag i veckan.
Mellan 1-1,5 år har barnet sin svåraste tid för separation, så kan man så tycker jag man ska försöka vara hemma till dess. Men självklart kan inte alla det och dessa föräldrar ska inte ha dåligt samvete för det!!
Viktigast är bara att föräldrarna inser sin betydelse för sina barn. Jobbar som förskollärare och har märkt av att vissa föräldrar tror att barnen missar så mkt om de inte är på förskola. Självklart är det en fantastisk verksamhet (på de flesta fsk 😉 men föräldrarna är alltid det viktigaste och forskning säger att innan barnet är 3 år så ser man ingen skillnad på kunskap hos ett barn som varit hemma respektive på fsk.
Det kommer gå toppen när det är dags för er och njut av varenda dag. Har själv just börjat jobba och saknar ”mammalandia” även om jobbet är toppen kul. Blev ett lång inlägg det här 😉
Min svärmor jobbar på förskola och de finns ju de som lämnar sina barn innan de är 1 år. Till och med min svärmor tycker de är jobbigt att se så små barn på dagis då de varken kan gå eller prata när de är så små. Och föräldrarna kan man se att de mår skit kasst när de måste lämna bort sina typ 9 månaders bäbisar säger hon. Att de är plågsamt att se både hur barnet och föräldrarna inte vill. hon har gett mig rådet att ialf vara hemma till Leo är 1, 5 år . Och om de blir som jag tänkt så hoppas jag att de blir så! usch har redan ångest för när han ska börja. Kommer kännas konstigt att någon annan ska ta hand om ens lilla plutt . Nu saknar man ju dom när de bara ligger och sover ibland.. Tänk hur mkt msn saknar dom när de börjar på dagis 😮
Väldigt bra skriver av honom tycker jag! Gruvar mig inför den dagen man ska lämna på dagis. Blandade känslor. Hade jag haft den ekonomiska möjligheten att stanna hemma längre hade jag nog gjort det. Jag saknar inte att jobba men jag saknar att få en ”lön”. Så allt handlar egenltigen om pengar. Synd 🙁
Svar: Visst är han duktig!? Man blir så stolt! <3 Ja, vi slapp ju tyvärr inte febern. Han reagerade massor på de här sprutorna stackaren! Men nu börjar han bli bättre i all fall. Hoppas att det går bra för er på måndag och att din fina Colle slipper feber och smärta!! Kramar till er
ååh vilken fin bild!! och jag älskar din design!
finns det någon möjlighet att på lite hjälp med min?
jag skulle vilja ha 4 bilder sådär på rad och en text på headern.
Jag är lite kluven. Skönt om man hade haft möjligheten att välja utan tanke på ekonomi eller så. Å andra sidan behöver jag som person annan stimulans efter en längre tid hemma. Kanske behöver mitt barn det med. Båda mina större barn har älskat förskolan för de gör så mycket där. Klart mellan 1-2 år är utbytet kanske inte lika stort som senare. Skönt att kunna vara hemma så länge som vi kan i Sverige. Det tär lite på ekonomin men nog går det att fixa till om man vill vara hemma längre t.ex. två år med barnet. Man får göra andra ekonomiska prioriteringar så går det!
Det finns ett faktafel i texten. Småbarnsgrupper är inte 20 st på tre tjänster! Det spelar faktuskt viss roll om än inte avgörande roll för frågeställningen.
Våran dotter går hos dagmamma, hon började där när hon var 1år. Hon trivs jättebra är aldrig ledsen och vill inte gå hem utan vill leka mer nu är hon precis 2år. Hennes dagmamma har 10 barn och dem är två vuxna man och kvinna som är dessutom goda vänner till oss. Så för oss har det aldrig varit några problem att lämna vid 1års ålder. Sen har min man varit pappa ledig varje fredag och det ska han va till december 🙂 så såhär har vi gjort och funkar toppen för oss 🙂
Åh jag tycker att det e såååå svårt och varje gång nån pratar om förskolan så bli jag grått färdig tänk att jag grät när Lisa skrev att Nelson ska börja förskolan …. Min mammahjärta gör ont . Vill jätte gärna vara hemma längre men det går tyvärr inte om man tänker ekonomiskt.
Hej Ida! Som förskollärare vet jag att barnen har det kul hos oss och vi finns där för barnen hela tiden MEN idag är det allt för stora barngrupper och det är varken bra för barn eller personal. Det känns som att man inte alltid räcker till för barnen så mkt som man vill. För tre veckor sedan fick jag min lille gosse och tänker absolut inte släpa honom till förskolan för tidigt. Han ska vara hemma med mamma ett BRA tag! :)))
Hela min text kom inte med.. Blev nog för långrandig
Hej Ida! Det där är den eviga frågan. Men jag tror Dick Inge att det skadar barnen att gå på förskola några timmar varje dag när de är 1 år. Här i Eskilstuna går gränsen där. Jag själv började hos min dagmamma när jag var 6 månader. Min mamma var ensamstående och det fanns inget val. Och jag anser att det blivit folk av mig också
Ebba ska börja i augusti, känns ändå ”lagom”, man måste ju ändå tillbaka till jobbet… Älskar iofs mitt jobb men det är ju inget jämfört med lilla hjärtat ❤