Jag är själv noga med att värna om Collins egen rätt till sina känslor.
För mig är det viktigt att han lär sig vad han känner och att inte jag säger till honom vad han känner.
Slår han sig finns jag där för honom utan att förstärka eller förminska hans känslor.
Jag har svårt för uttrycket ”upp igen, det gjorde inte ont” även om det kan vara bra ibland så känns det som man oftast sätter sig över barnets känslor. Även om det kanske inte gjorde ont så kan barnet ändå blivit rädd. Och för mig är rädd också en känsla som Collin äger själv och behöver få närhet och bekräftelse för att bli trygg igen.
Jag gillar uttrycket ”en trygg bas och en säker hamn”.
Där det går ut på att inte forcera barnen till att bli ”självständiga” utan att genom att erbjuda dem mer närhet så får de ett bättre självförtroende att utforska världen med.
Och en säker hamn handlar om att vara lyhörd och bekräfta barnet när hen behöver det och inte när man som förälder anser att det är på sin plats!
Visst låter det bra?!
Men det är inte lätt alla gånger och ofta sker reaktioner av en händelse av bara farten.
Som med ordet ”Duktig”.
Jag vräker över Collin att han är duktig, att jag älskar honom och att han kan allt han vill men det kanske inte är så genomtänkt alla gånger.
Att lägga vikt och bedömma hela Collin utefter hans handlingar kan senare ge prestationsångest över att hela tiden vara ”duktig”.
Några i gruppen ansåg sig själva ha ”duktig-flicka-syndromet” och att de ofta har prestationsångest och det menar de är för att de blivit värderade utifrån sina handlingar och inte sin person.
För er som vill läsa mer om varför man inte ska säga duktig till sina barn kan läsa detta inlägg http://petrakrantzlindgren.se/category/tema-duktig/
Ledsen men jag kan fortfarande inte länka så ni får klippa ut och klistra in. 😉
Jag tror att det är viktigt att inte bedömma våra barn utan se dem och bekräfta dem samtidigt som jag inte tror att det jätte viktigt att vara helt genomtänkt med allt.
Vi är människor och vi kommer göra fel och agera utifrån tillfället och att ibland säga att dem är duktiga är nog inte livsavgörande.
Samtidigt som det är bra att ha i åtanke så vill jag inte styra allt ja säger till Collin med noga genomtänka meningar utan för mig gör det inget om jag ibland ”bedömer honom för hans prestationer”.
Jag lixom gillar att fundera kring olika sätt att se på uppfostran samtidigt som jag har svårt att ”gå in för något sätt till 110%” så tror jag det är bra och fundera på hur man förhåller sig till sina barn.
Och ibland finns inte orken till att analysera allt i detalj, ibland är man helt slut och då kan det bli en prestationsångest i sig att man inte är en så ”duktig” mamma som man skulle vilja.
För mig är du viktigast, att du har det så bra som möjligt och att du utvecklas i din takt.
Älskade lilla sork.
