Blott 14 år var jag när jag pekade ut Alexander i en gammal kompis skolkatalog som var hans bundis på den tiden. Jag hade precis fyllt 16 år när vi på riktigt vågade säga att vi var ett par.
Aldrig har jag sett mig med någon annan än dig.
Visst bråkar vi lite ibland som vanligt folk men vi blir alltid sams fort. Tänk att vi nästan växt upp ihop och allt vi hunnit med.
Nu står vi här, 10 år senare och håller på att bygga vårt drömhus där Collin och hans syskon ska få växa upp.
Där vi ska bli gamla.
Du och jag.
Jag älskar dig tills hjärtat slutat slå…
Va fint! Grattis till er kärlek.