Idas Mirakel

Satt just och kollade på Benjamin Button, så sorglig film!
Det fick mig att tänka på mitt lilla hjärta i magen. Tänk att det verkligen ligger ett litet barn i min mage. En perfekt blandning mellan mig och den jag älskar mest.
Tänk att det bara är 71 dagar/ tio veckor kvar tills han ska vara här. Det känns så overkligt och det känns som en evighet tills han kommer men samtidigt så nära.
Det kommer gå så fort nu och innan vi vet ordet av ligger han på mitt bröst och vi får se honom för första gången.
Kära nån va jag längtar!
Känns som jag vart gravid hur länge som helst nu och att det är super lång tid kvar. På nått sätt är jag inte trött på att vara gravid men jag vill så gärna se honom, hålla om honom och se vem han är lik. Längtar efter första gången han ska amma, första gången jag får se Alex hålla i honom, första gången vi får klä på honom hans första kläder, längtar efter att få ta med honom hem, klä på honom hans ytterkläder och sätta honom i hans babyskydd, längtar efter att få ligga och mysa ihop som en familj för första gången i våran säng..
Kan inte riktigt greppa att han är så stor som han nu ska vara, en liten stor kille på 1,8 kilo! Inte konstigt det känns som han ska göra blåmärken som syns på utsidan av magen.
Längtan är enorm men nu när jag gått hem från jobb kommer jag ha all tid i världen att njuta av det sista av denna graviditeten..
Du lilla pyre i min mage, din mamma älskar dig massor och ska aldrig glömma att säga det till dig det lovar jag…
Nu längtar vi enormt mycket efter dig men ha inte för bråttom ut..❤