Idas Mirakel

Idag exakt för 1 år sedan gick vattnet klockan 19:15 helt oförberett men ack efterlängtat.
Jag blev så lycklig efter att ha gått 7 dagar över tiden (han kom dag 8 över tiden) så mådde jag inge bra så detta var så skönt.
Värkarna kom igång rätt så på en gång efter att vi förstått att det verkligen var vattnet som gått och sedan slutade det inte rinna utan det sipprade ut lite hela tiden.
Jag ringde förlossningen och de tyckte vi skulle komma in så efter en timmes förberedelser så var vi äntligen iväg, på vägen in var värkarna riktigt onda och svåra att hantera sittandes fastspänd.
De hade fullt när vi kom fram till förlossningen så vi fick vänta i undersöknings rummet från halv nio till 23 nån gång innan vi fick ett rum.
Det bokstavligt talat brann i mig och värkarna var outhärdliga.
På ena bilden är jag när det är som värst, fast jag tror inte det är mitt i en värk men man hade ju ont hela tiden ändå så under dessa timmar verken äter, dricker eller pratar jag alls innan jag får den underbara EDAn.

Jag kommer ihåg allt som om det var igår, fast det på samma gång inte går att föreställa sig.
Det är så sjukt häftigt att föda barn och det är med sorg i hjärtat jag aldrig mer får vara med om just denna sortens förlossning, den ”naturliga”.
Nästa blir väl fin på sitt vis men kan man välja tror jag nästan alla vill ha en fin ”enkel” naturlig förlossning.
För er som inte läst min förlossningsberättelse och är intresserad av den kan ni kika i kategorierna på vänster sida och där hittar ni även hur det gick för mig. Visst det skrev jag i juli tror jag så det som står att jag tror jag hade läkt då stämmer inte riktigt för det hade jag inte.

Dessa otroligt snygga bilder bjuder jag på 😉
Jag gick upp härliga 28 kilo under min graviditet, från 52 till 80.
Jag hade gått ner allt igen efter 5 månader.