Denna helgen har vi i princip hållet oss isolerade och bara varit vi.
Vi alla tre är förkylda och hostiga och igår precis innan ja skulle på mitt obligatoriska seminarie så försvann min röst.
Jag får kraxa och ta i från tårna om jag ska få fram några ord alls.
Så igår gick vi och la oss 21:30, alltså tror inte det har hänt på typ 5 år, om inte mer.
Jag somnade som en stock och förutom några uppvak då Alex försöker rulla över mig som vanligt så sov jag konstant fram till Collin vaknade 7:00.
Ikväll ska jag lägga mig så fort Dicte är slut.
Vi alla tre är förkylda och hostiga och igår precis innan ja skulle på mitt obligatoriska seminarie så försvann min röst.
Jag får kraxa och ta i från tårna om jag ska få fram några ord alls.
Så igår gick vi och la oss 21:30, alltså tror inte det har hänt på typ 5 år, om inte mer.
Jag somnade som en stock och förutom några uppvak då Alex försöker rulla över mig som vanligt så sov jag konstant fram till Collin vaknade 7:00.
Ikväll ska jag lägga mig så fort Dicte är slut.
I morgon tar vi nog ledigt jag och Collin. Vi skulle haft ett grupparbete men blev klara idag så vi stannar hemma och tar det lugnt i morgon. Hoppas rösten hittar tillbaka.
I lördags tog vi en promenad och plockade små granar i diket och i söndags gick vi i skogen och plockade mossa och kottar.
Cleo fick springa lös med en löplina vilket är skit kul för henne men jag är alltid lika nervös att hon ska få upp ett spår och sticka.
Collin samlade alla bra pinnar som går att ”borra med” och de han inte kunde bära själv fick jag bära.
Hur många pinnar kan man behöva lixom?!
Älskade lilla stora du, du är mammas stora kärlek.
