Hittills har jag inte tänkt så mycket på förlossningen och oroat mig för den men nu när det faktiskt börjar närma sig så kryper tanken på att han faktiskt på något sätt ska ut..
Tänk om han väger över 4 kilo, får jag ens ut honom då? Tänk om vattnet går och det blir en infektion.
Tänk om hans hjärtljud går ner och det blir ett ur-akut kejsarsnitt, tänk om de inte hinner få ut honom. Vi kanske får ligga i ”förlossning” i två/tre dygn?, tänk om jag spricker från A till Ö.
Tänk om han får bråttom och vill ut förtidigt, eller om jag får gå över två veckor och bli igångsatt. Tänk om Alex inte är hemma om vattnet går hur ska jag palla med det psykiskt innan han hinner hem.
Det finns så mycket att grubbla över men att jag längtar som en tok tills dess vill att dessa sista veckor går snabbt som bara den så jag kan få upp honom på mitt bröst och se hans lilla ansikte för första gången. Längtar så jag får tårar i ögonen att tänka på honom på mitt bröst.
Jag hoppas nästan att han vill kika ut tre veckor innan han ska så vi får träffa honom snart.
Våran lilla sparkare va vi älskar dig massor…
Jag är sjukt nervös inför min förslossning (mitt andra barn) men går på aurorasamtal på grund av min tidigare upplevelse. Känns skönt att deala med allt som vart innan och kunna blicka framåt. Det är som någon säger, allt kan hända på vägen, finns inga garantier för något men ut kommer det lilla livet på något sett 🙂
Ja usch va mycket man ska va orolig för, det är ju liksom inte bara en sak som kan hända.. Jasså hände det något vid din tidigare förlossning då?
Tänker att okej att det kommer göra ont, okej då att man kommer spricka, okej att de akut måste snitta, okej att de måste operera ut moderkakan och så vidare bara vi överlever och det som händer händer mig och inte min bebis.. Ja usch och fy, Ne men så ska man inte tänka men klart man gör ju det ändå.. 🙂
Min son vägde 4490g och det var TUFFT. Men det gick ändå, hade liksom inte väntat mig en sån klump när jag ändå tänk på vad jag ätit och rört på mig. Med dottern tänkte jag tvärtom och hon vägde 3750g, men ut kommer dom, tro de eller ej =)
Haha ja de gör ju det vare sig man vill eller inte.. 😉 ja men det förstår jag för det var ju ingen liten bebis de ju! Hihi en rejäl karl från början.. 😉 så mysigt! 🙂
Jag hade med mig mamma och det gick riktigt bra faktiskt. Tror det var jobbigare för sambon än för mig faktiskt. Han gick ju bara runt och visste inte hur det gick och helt plötsligt fick han en mms bild på sin dotter 😉
Du får tänka att han SKA Komma ut det datumet för då gör han garanterat inte det 😉
Jo de är nog så men surt för pappan att inte hinna till sitt barns förlossning och första tid i livet. Men det tar de ju igen men ändå..
Hihi ja man får försöka tänka positivt men lätt är det tjyven inte.. Men man överlever och det är huvudsaken får man tänka och när det är över har man ett barn, helt sjukt igentligen! 🙂
Gud va läskigt det var att läsa detta, det var som om jag skrivit det själv för preciiiiis så kände jag innan min förlossning! och vill du veta hur det gick?
jag gck 5 dagar över tiden, förlossningen tog 19 timmar, hjärtljuden gick ner på vår lille gosse samtidigt som jag höll på att svimma (som tur va gick de upp igen när ja la mig på sidan), fick epiduralbedövning, dom fick ge mig värkstimulerande, jag brast och fick sy, svanskotan fick en rejäl smäll så jag inte kunde resa mig upp dagen efter. Och lilla gossen vägde 3910g!!! Ja, allt som jag hade varit rädd för hände typ 😛
Men vet du vad. Det var det häftigaste jag någonsin gjort! All smärta va värt de (även om ja inte tycker att de va såååå farligt, mest ont i ryggen) och alla timmar ja gick med värkar va värt de! Utan min sambo vid min sida hade jag inte klarat det. Det kommer gå så bra för dig 😀 jag lovar! det kommer vara en skithäftig upplevelse 🙂 Håll modet uppe, du är skapt för att göra detta 🙂 stor kram till dig
Usch ja då förstår jag att du hade det jobbigt, undra om jag hade vart så stark och klarat av det men det måste man ju man har ju inget val..
Hade nog vart skit rädd och gråtit som ett barn. Usch ja jag hoppas det kommer gå bra och att han inte stannar allt för länge i magen så han blir så stor.. 😉
Massa kramar!
Min värsta mardröm, att sambon inte skulle hinna komma i tid slog in när vår dotter föddes lite för tidigt. Först var det panik då vattnet gick och han befann sig i andra änden av vårt avlånga land. Men när det väl satt i gång på riktigt så hade man inte tid att tänka utan följer bara med i händelseförloppet. Det kommer och gå super bra, fokusera på allt det positiva för det är världens häftigaste upplevelse du kommer få vara med om. 😉
Ja gud då skulle jag få panik av att inte ha honom där. Vem hade du med då? Ja usch Alex ska iväg till åre när jag är i vecka 34 så skulle det sätta igång så måste dom ju ändå ”stänga av” mig så länge det går och då hinner han ju hem för det går två tåg om dagen och resan tar ca 12 timmar tror jag.. Men det kommer ju inte ske ( hoppas jag) men rädd är man ändå, tänk om man är undantaget och inte regeln!
Hihi ja jag är faktiskt rätt taggad för förlossning och tror det kommer bli skit häftigt även om det kommer göra bajs ont..
🙂