Idas Mirakel

Gravidvecka 35 (34+0)

 

Nu händer det grejer på gravidfronten!
Hihi nu när Alex vart borta och jag bott hos mamma har tiden gått jätte snabbt eftersom jag annars bara går hemma och väntar på att klockan ska gå och Alex ska komma hem.
Så denna vecka har gått skita fort och de är skönt de! Börjar dock på ett sätt bli lite rädd, rädd för förlossningen (lite iaf men tänker inte jätte mycket på den), rädd för att jag inte ska kunna ta hand om ett litet barn, rädd för att detta är de sista veckorna i hela mitt liv jag bara kan göra va jag vill utan att behöva tänka på någon annan (ja visst jag har ju hunden och Alex men de är inte samma sak), rädd för att de ska hända något.
Är rädd för allt möjligt, ibland blir man lite rädd tiden går så snabbt ändå och på ett sätt vill jag dra i bromsen lite för som de ser ut nu så börjar min första graviditet gå mot sitt slut och den kommer aldrig igen. Men sen å andra sidan längtar jag ihjäl mig efter att få träffa vår son och se hur han se ut, jag längtar efter att mysa med honom och amma honom, längtar faktiskt lustigt nog efter förlossningen vill lixom va med om den men att det ska gå bättre än jag föreställer mig, längtar efter min kropp men samtidigt kommer jag sakna sparkarna, förväntningarna, uppvaktningarna ja allt möjligt. Att försöka förklara för någon som inte vart gravid och kännt sparkarna och när det lilla livet i ens mage försöker sträcka ut sig så du nästan kissar på dig och det gör skit ont men att du ändå sitter och ler från öra till öra och känner en helt underbar värme sprida sig i hela kroppen med känslorna du känner för denna lilla människa som du aldrig träffat men älskar mer än något annat, att förklara det är nästan omöjligt för i alla fall hade jag aldrig förstått denna känsla innan jag själv fick uppleva den..
Vi längtar snart ihjäl oss efter dig, så snälla skynda dig men ha inte för bråttom..
Hihi nu bara krånglar jag ihop det hela..
För att skiva om lite mer fysiska förändringar som hänt den senaste veckan så blir mina sura uppstötningar bli sämre och får dem allt oftare. Idag har sammandragingarna avlöst varandra och rygg och höfter värker men annars mår jag faktiskt rätt bra. Sover dåligt om nätterna men anpassar mina dagar efter när jag känner att jag kan sova.
Bebis är hemskt livlig i magen och det gör ibland riktigt ont när han går igång och sparkar och sprattlar åt alla håll och jag undrar när han egentligen sover för jag känner av honom mest hela tiden. Han hickar ca 3-5 gånger om dagen. Men jag älskar att han rör sig så jag slipper oroa mig, vilket jag gör om han inte gjort sig tillkänna på 3 timmar men de är sällan nu för tiden, skönt det!
Brösten läcker allt mer och jag har börjat med trosskydd i för att inte BHn ska bli förstörd.

Gjorde ett litet collage idag för att visa vilken skillnad det är på magen, tycker det syns en jätte skillnad på bara de två sista veckorna!

Barnet

Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme.

Vikt 2 600 gram.

Mamma

Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du kan ha ökat mellan cirka elva till tretton kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande bör du prata med din barnmorska. Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men börja också att läsa på lite om amning och by InstantSavings” href=”#”>livet efter förlossningen. Du kan också börja kika på vårt tema om Barn och föräldrar, eller känns det för overkligt? Har du barn sedan tidigare kanske du har glömt en del.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. sofia

    Jaa precis :), lite tråkigt att inte alla vekar förstå att det är olika och alla inte blir helt enorma. Vet inte hur många gånger jag fick höra att jag hade så liten mage. Var såå less =P. Men lillskruttan var ju helt lagom stor, så det är ju inget som syns på magen som tur är :).

    1. idasmirakel

      Ja precis man får tänka så att det är ju precis lika normalt att va lite mindre som lite större, vi alla är ju olika och bara bebisoch vi mår bra! Men klart tillslut blir man ju bara less. Även om folk tycker att det är okej att säga tjockis till en gravid så betyder inte det att man vill höra det, de menar väl inget illa men tillslut blir det rätt drygt i längden.. Man får försöka att inte lyssna!
      Kramar! 🙂

  2. Sofia

    Åh så fin!
    Haha så stor som du var i v 33 är väl så stor som jag blev i vecka 40+2 när dom plockade ut henne ;).
    Lite skillnad på magar o magar så att säga =).

    1. idasmirakel

      Ja verkligen, min är nog rätt stor och en del kan ju gå till 7 månaden utan att ens veta om att man är gravid och efter det så syns de knappt heller. Konstigt det är men de måste väl ha att göra med hur mycke plats man har i magen eller något.. 🙂

  3. Helena

    Åh vad jag känner igen dina känslor och dina rädslor. Är själv gravid 33+3 och samma tankar har kommit hos mig.
    Tankarna om att inte klara av en förlossning och vad händer sen, då kommer en liten bebis som JAG skall ta hand om. Hur ska det gå?

    Jag är övertygad om att det är positivs tankar ändå. Tänk om vi inte hade haft dem.. Innebär det då att man som förstagångsförälder vet och förstår allt? Jag tror att vi oroar oss som en del i processen.
    En annan mamma sa en smart sak till mig när jag var i v 10: från och med den sekund du vet att du är gravid, så kommer du att oroa dig för ditt barn. Det slutar inte vid ngn ålder, det hänger i hela livet nu!

    Kram Helena

    1. idasmirakel

      Ja men det är nog så och det är nog därför man blir gråhårig, man oroar ihjäl sig så håret reagerar.. 😉
      Ja för när de kommer är de ju absolut inte slut, då ska man va rädd för plötsligspädbarnsdöd, sjukdomar, olyckor, cancer och ja all möjlig skit som nu är mer regel än undantag känns de ju som ibland..
      Och när de blir större ska man va rädd för att de ska bli mobbade, inte må psykiskt bra, ja usch de finns alldeles för mycket!
      Men de är nog så att man lär sig leva med oron och tänket att man inte kan oroa sig över precis allt för då tar de över ens liv. Ne men nu får vi rycka upp oss och tänka på de fina i detta, inte när han är på väg ut utan när man har honom på bröstet, när man får ta hem dom och visa upp dom och se de nyblivna mor och farföräldrarnas miner när de träffar dem för första gången.. 🙂
      Åh va man längtar! 🙂

    1. idasmirakel

      Ja shit de har ja knappt märkt av, visst har de blivit tyngre men en sån skillnad trodde jag verkligen inte! Hihi va skönt att han växer på.. 🙂

stats