Idas Mirakel

Somna utan gråt

Ja i förrgår höll jag på att ge upp, det är inte lätt att erkänna när det gäller ens barn ska jag säga.
Collin han är super täppt och rinnig i näsan (det har han varit mer eller mindre i 2 månader så det smittar inte) vilket givetvis blir sju resor värre när han ligger ner. Vaknar han inte av sig självt och ska upp så väcker han mig med sina höga snarkningar.
Och när han vaknar så är det mamma som gäller, ibland för enkelhetensskull försöker jag snabbt stoppa i tutten (nappen) men gör man det flera gånger varje natt och dessutom inte får sova mer än till 5-7 på morgon så orkar man inte i längden så då ber jag Alex ta honom vilket oftast sista tiden resulterat i att de har gjort morgon klockan 5!

Inte nog med andnings problemen så har han blivit så fruktansvärd svår att lägga ifrån sig, så fort han känner att man böjer sig så blir han en pinne och börjar gråta, han ska vara hos.
Så nu bär vi, mestadels jag, till ryggen blöder och tålamodet försvunnit ut genom rutan för ack så många timmar sedan.
Jag känner inte att jag har energi och ork att ge Collin den tiden han egentligen behöver när han ska läggas när det oftast slutar så här, jag vet ju att det alltid blir att jag bär honom och att det alltid tar ett ex antal gånger att försöka lägga ner honom innan han somnar.
Det är så frustrerande!
Ska jag erkänna något för mig rätt jobbigt, jag googlade i förrgår efter tips, råd och metoder för hjälp med sömnen hos små barn.
Jag ramlade in på en sida eller ja sidan för Fem-minuters-metoden och började läsa.
Jag läste allt som stod och tyckte till en början att argumenten verkade rätt rimliga, de verkade ha tänkt till om varför barnen vaknar, va man oftast gör fel innan sängdax och ja liknande men när jag kom ner till utförande metoden blev jag illa till mods för att jag först hade övervägt deras metod, inte för att jag då visste hur de gick till väga men för att jag är så nedrans naiv.
Givetvis är de flesta överens om att när man somnar så ska man göra det på samma plats som man ska sova hela natten för då känner man sig trygg när man vaknar enligt Väckningsfunktionen .
Väckningsfunktionen fungerar som så att efter en stund när man somnat så vaknar man till (de menar att alla gör detta och även vuxna människor) för att kolla så man är säker och miljön är den samma som när man somnade.
Är något annorlunda så vaknar man till men är miljön den samma så somnar man om och kommer oftast inte ens ihåg att man varit vaken.

Detta låter ju givetvis rimligt och jag förstår verkligen tänket.

Men som jag sagt innan, jag kommer aldrig låta min son somna gråtandes!

Att lägga ner honom direkt efter vällingen och sedan gå ur rummet, låta honom gråta i panik till jag 5 minuter senare kommer in och säger god natt igen för att då göra likadant igen är för mig helt oförståeligt. Aldrig.

Aja tjata tänker ni men iaf, efter lite googlande så ”sprang” jag på denna bok och klickade hem den på en gång!
Va jag hoppas det finns många bra tips och hjälpmedlen i den som verkligen fungerar!

20140308-232159.jpg

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Asha

    Hej Ida undrade om du har kvar boken och tänkt att sälja den…har letat överallt och boken finns inte på lagret på bokus…..Hade uppskattat det jättemycket då jag är i stort behov av boken…har en flicka på 6 månader som vaknar varje timme under natten.

  2. Sandra

    Usch, det är verkligen tufft när inte sömnen fungerar 🙁
    Vi lyckades få vår tjej att sova i egen säng när hon var runt 7-8 månader och nästan direkt fick hon då flytta in i eget rum då vi insåg att hennes sömn stördes jättemycket av oss då hon är otroligt lättväckt.
    Jag lusläste nätet på tips för få henne att sova men plockade i slutändan ihop mina favoriter som kändes bra för mig. Jag vägrade också femminutersmetoden men däremot har hon somnat gråtandes men med mig sittande i en fåtölj bredvid där jag buffat eller klappat på ryggen. Vi har också vyssan lulltassar på sängen som hon gillar då vi kan vagga henne till sömns.
    Idag är hon 11 månader och nattningarna går 9/10 gånger på cirka 15 min då vi läser en bok i hennes rum, välling i knät som gör henne riktigt dåsig och sedan släcka ner och vagga sängen. Det har kommit perioder med vakennätter men det är väl bara normalt när de går igenom olika utvecklingsstadier har jag förstått.

    Lycka till, ni kommer säkert hitta rätt metod för er till slut!

  3. Frida

    Jag har precis läst den, har skrivit en lathund till mig själv ur boken då jag bara lånade den på biblioteket. Men har sedan jag läst den kunnat lägga min son i sin säng och han har somnat själv (har haft min hand på honom och sjungit) flera flera gånger. Allt tack vare boken 🙂 Dock fungerar det långt ifrån klockrent men det har aldrig hänt förut så allt är ju framsteg 🙂

  4. idasmirakel

    Tack alla för era tips och för att ni delat med er om hur ni gör!
    Jag tror ingen använder sig av en metod de själva tycker är hemsk eftersom vi alla är olika så därför måste man givetvis respektera alla val och inse att det kanske är det som funkar bäst för dem.
    Det finns nog inget rätt och fel utan det beror väl på varje enskilt fall.
    Men som sagt jag är inte för fem minuters metoden alls.

    Kram på er! 🙂

  5. LILITH - Boktokig mamma med borderline

    Enda anledningen till att fem minuters metoden funkar är för att barnen lär sig snabbt att de inte får nån tröst och närhet när de behöver. De somnar inte för att de är trygga, utan för att de vet att ingen kommer ändå att komma och ge dem vad de behöver. Det skapar inte en trygg sömn för ett litet barn. I mina ögon är det psykisk misshandel av ett litet barn, och all seriös forskning visar på att det skapar en otrygghet som alltid sitter i. De barnen kommer aldrig att ha en fungerande anknytning till någon känslomässigt.Mina barn har aldrig någonsin behövt gråta sig till sömns och läggningen fungerar suveränt och har gjort sen vi började att vänja dem av med att somna i famnen. Vi går in, pussar god natt och stoppar om dem med täcket och sen går vi ut. Ibland kommer de upp för en kram eller för att gå på toa, och då får de göra det. Inte en enda gång har de protesterat över att det är dags att gå och lägga sig.

  6. Paula

    Hej! vi hade EXAKT samma problem, våran Colin är idag nästan 10 månader och vi har slutar bråka med honom för en vecka sen. Jag hade EXAKT samma tanke som dig – jag låter inte honom gråta sig till sömns punkt slut. HÄR KOMMER ETT BREV om hur jag lyckades… Jag vet vad du går igenom och jag hoppas mina tips kan hjälpa dig!

    Jag hade pratat med läkarna för jag var så desperat, trött, sliten, stressad pch väldigt ledsen över alla dessa bråk med Colin… Jag var totalt slutkörd och kände mig som en usel mamma…

    Läkaren sa en simpel grej ”ta inte upp honom”…. Jaha tänkte jag, rättare sagt bullshit!, tänkte jag! Men jag var tvungen att testa, det var så illa att jag tänkte ”det är jag eller Colin nu…det måste ta slut”

    Jag gjorde så här, vi verkligen körde slut på Colin efter han powernap på dagen (kl 15-15.45) fram tills tvätt kl 19.Vi jagar honom, leker med honom, springer runt, busar, kitlar, sjunger, läser, ALLT konstant i 3-4h, men ingen TV – han bränner ju inte energi då och så blir han uppjagad! Kl 19 tvättar vi honom smörjer in och myser massa, pussa, krama, går runt lugnt med honom i famnen och viskar/sjunger tyst för honom. Klockan 8 tar jag med mig välling och går in i ett mörkt rum med pytte lite svagt ljus från gatan så jag ser hans ansikte. Han får ligga i min famn och sänker då dubbel portion! Sen ställer jag mig upp med honom i famnen och viskar någon lugn ramsa, han får rapa jag pussar och säger godnatt, lägger ner honom i spjälsäng sätter på speldosan och har mina händer på honom – ibland helt stil över magen,el ryggen, ibland masserar jag magen och ibland masserar jag huvudet. Ställer han sig upp lägger jag ner honom försiktigt igen och styr av gråt med alla medel- kittlar lite försiktigt så han fnittrar, sjunger, sätter på speldosan, kör en lugn tittut viskande,… Allt jag kan förutom att ta upp han. Första natten kunde han gnälla men han grät inte för jag fanns för honom hela tiden och pratade och sjöng hans favorit ramsor som iimse, kliade magen och han fnittrade…. Andra natten somnade han när jag gick ut snabbt från rummen för att lägga flaskan i blött… Jag fick EN CHOCK!!!! och idag har det gått en vecka på det här sättet… igår fick vi dock bakslag – han ställde sig upp och gnällde lite, jag gick in i rummet och pussade på honom la ner honom och satte på speldosan snabbt som attans för att styra bort ev gråt. Han somnade när jag hade mina händer på honom… Du anar inte vilken lycka det här var för mig!!! Jag förväntade mig värsta bråket men han ville bara säga ”halo du gick ut för tidigt jag hann inte somna in ochnu när jag är själv i rummet vill jag inte göra det!”

    Jag tror Han har börjar associera läggdags med något mysigt, 1.skratt och lek 2. Tvätt, 3 mysa och sjunga. ”mamma finns där tills jag somnar och ropar jag så kommer hon med en gång!” Och jag har svurit för mig själv när jag började med detta att jag ger det 10 dagar UTAN att stressa eller planera något dagen efter – ifall nätterna skulle bestå av att jag satt upp vid spjälsängen med mina händer över Colin. Jag har lärt mig en sak – stressar jag så blir Colin också stressad och då funkar absolut ingenting. Han måste känna att jag är lugn, sansad och trygg.

    Jag ber till Gud att detta är bestående, för efter 9 månader var jag ett vrak och idag mår jag bättre ich orkar så sjukt mycket mer bara efter 1 veckas sömn! Colin vaknar fortfarande någon gång per natt men jag lägger min hand i spjälsängen och ger han nappen och om det krävs så sätter jag mig upp och klappar fint på honom…. Han har vaknat och gråtit och då har jag tagit upp honom!! Jag vill att han ska känna sig trygg och inte behöva gråta utan tröst, för mig är 5 minuters regel totalt värdelöst!!! Jag testade en natt för några månader sen, han grät sig tills sömns och jag grät hela natten pga ångest … Nej nej, hellre har jag ryggskott och nix nada energi.

    Jag önskar dig verkligen lycka till och försök ta ledigt från allt en vecka och koncentrera dig bara på honom, sitt i pyjamas hela veckan hemma båda två om så krävs och träna på att sova utan bråk 🙂 uppdatera sen hur det gick! Kram!

  7. Sofie

    Hej.
    5 minuters metoden funkade bra för oss. Han grät ordentligt första kvällen (ca 20 min) andra kvällen lite kortare, tredje kvällen inget gråt alls.
    MEN jag skulle inte rekommendera dig att testa det när Colin är förkyld för det blir 10 gånger värre att andas när man gråter med. Men annars är faktiskt inte metoden dum.

    Är du säker på att det har med förkylningen att göra att han ät så mammig? Vår dotter fyllde 1 nu i veckan och jag kan inte lämna henne ens för att gå på toa. Men jag har läst att det är en del i utvecklingen. Runt 1 -års ålder vill de se mamma eller pappa hela tiden för de gillar inte separationer. Detta är alltså en utvecklingsfas som går över.

  8. Heidi

    Hej!
    Jag håller helt och hållet med dig. Jag låter inte Isabell heller ligga och vara ledsen när hon ska sova utan hon får somna hos oss. När hon är trött så går vi in på hennes rum och sedan får hon mat. Ammar lite och sen välling. Sedan går vi aldrig ut ur rummet med henne utan blir kvar där inne tills hon sover. Ibland provar vi och lägga henne och gå ut, men så fort hon är ledsen går vi in till henne.

    Viktigast av allt, gör det som känns bäst för er. Annars tror jag det ”smittar” av sig på barnen.

    Vore intressant om du skriver något om hur boken är.

    //Heidi

  9. Lina

    Det är verkligen jobbigt när barnen kommer in i dessa faser. Men det kommer att bli bättre, och då glömmer man helt plötsligt hur det var. Märker det själv nu när jag läste ditt inlägg, för vi hade det likadant med william. Du vet det är mycket som händer i utvecklingen o då kan de få perioder som är mycket jobbiga. Men iallafall så började vi natta honom i sin säng då det inte längre gick att lägga över honom utan att han vaknade, men vi satt vid sängen hela tiden tills han somnade. Men satte/ställde han sig upp la jag honom ner igen. Sen är det ju viktigt med bra rutiner och att barnet verkligen är trött när man nattar dem. I nulägget är läggningen så smidig, o då glömmer man hur det än gång va.
    Hoppas det blir bättre snart!

  10. Emma - mamma till Linnea

    Åh spännande, har hört mycket bra om den boken.
    Vi hade också samma problem för ett par månader sen och vi övervägde också fem-minuters metoden vilket jag fasas över idag.

    Vi hittade sen tass-metoden och den passade oss mer, vi modifierade den litegrann i början, vi lämnade aldrig rummet den första tiden.
    Idag lägger vi henne, säger godnatt och hela faderullan och sen går vi ut, börjar hon grina och ställer sig upp går vi in lägger henne ner och går ut.
    Det tog tre månader innan hon blev trygg med att ”lämnas” och somna själv men nu gör hon det och har aaaldrig sovit så bra som hon gör nu.

  11. Ida

    Hej! Testade 5 minuters metoden en gång, tyckte det var jättehemskt! Och slutade och får därför sitta med honom i knät i ibland 15 minuter upp till 2 timmar!!! Min bror och tjej körde fem minutersmetoden i en vecka, min bror fick sköta den biten första veckan då det var som jobbigast, men efter en vecka släppte allt och han har sovit bra i 2 år! Så kanske ska härda ut några dagar ändå har inte bestämt mig.. Men nattningar är så jobbiga nu så jag funderar och funderar ;p

  12. Malin - Mamma till Meja

    Läs om en metod som heter tassmetoden. tycker den verkar toppen! Annars så nattar vi Meja hos oss om de inte går i hennes säng. de förstår säkert när de blir äldre att de är dags att sova.. de är så små än så funkar de inte att lägga henne i sin säng och blir jätteledsen när hon inte ser oss så söver vi henne hos oss i vår säng ibland.. men ofta är hon trött efter välling och somnar rätt fort när vi lagt henne i sin säng.. De där med att du inte kan sätta ner honom på golvet känner jag igen. meja är också sån.. Helst ska hon klamra sig fast i mig så fort jag böjer benen 😀

  13. Emma

    Vi köpte också den boken i vevan när jag skulle sluta amma honom till sömns. Det tog några dagar sen kunde vem som helst lägga honom i sängen, ge honom flaska och sedan smeka hans panna och sjunga tills hans somnar. Nu bråkar vi nästan om vem som ska lägga för det är SÅ mysigt att se honom somna så harmoniskt!

  14. lina

    jag känner likadant jag. har läst boken och tyckte den var bra! vi tog lite tips därifrån men även från tassmetoden, finns mkt att läsa om man googlar. det hjälpte oss. hoppas ni får ordning på sömnen snart på ett sätt som känns bra för er. 🙂 grattis i efterskott också! 🙂

  15. Jenny

    Hej! Jag har också läst om femminutersmetoden pch jag håller helt med, jag skulle aldrig göra så mot mitt barn! Nogallt för att tålamodet och orken inte räcker till jämt när man får hålla på i timmar men där går gränsen för vad man vill utsätta sina barn för, usch!

    Har ni provat staplat böcker under benen på huvudsidan av sängen? Så det blir kanske 1 cm högre på den sidan. Så där så att dom sover lite upprätt så att näsan inte täpper till lika lätt. Det tycker vi brukar hjälpa när Victor är snorig.
    Hoppas att ni får en bra söndag!

  16. Therese

    Jag tror mycket på att man ska försöka lita på sin instinkt och känna efter vad sitt barn vill och vad han/hon är mogen för. Jag läste också på om 5-minutersmetoden och vi beslöt oss att börja med det med Olivia. Hon blev plötsligt otröstlig om kvällarna och skrek i min famn efter kvällsamningen. Det var svårt att få henne att komma till ro och det var som att hon ville ner och lägga sig. Hon har alltid suttar på sina händer för att somna och hon kom inte riktigt åt. Kastade sig bakåt i min famn o var väldigt ledsen. Visst gick det att söva henne till slut men kändes som att hon inte var nöjd. Hon visade ganska tydligt att hon ville kunna somna själv. Sen är hon ett ”kan-själv-barn” och kan allt som oftast själv. Blir arg annars:-)

    Hursomhelst, vi började med en variant av 5-minutersmetoden men som kanske kan beskrivas som något snällare. Vi var lyhörda för vad hon ville och visade hela tiden att vi fanns där men med jämna intervaller. Inte alltid 5 minuter.. Ibland 2 minuter, ibland 4, ibland 7 osv. Var hon hysteriskt ledsen tog vi upp henne o vaggade. Ibland blev hon störd av att vi var inne i rummet o då var det bäst att låta henne vara. Dörren till hennes rum är alltid öppen vid nattning o vi gör oss hörda utanför. Iallafall, de två första kvällarna var de jobbigaste. Men tredje kvällen somnade hon på 10 minuter och fjärde kvällen på 5 minuter. Ibland är hon jättetrött vid läggningen och somnar direkt o andra gånger är hon piggare o då läser vi bok eller vankar runt och sjunger. Sjunger alltid samma visa vid nattning vilket hon blir lugn av… Först när hon är trött och visar tecken på det lägger vi ner henne.

    Säger absolut inte att detta funkar för alla. Alla barn är individer och att använda en metod till alla tror jag inte på. Vi hittade en variant med inspiration av 5-minutersmetoden som funkade för oss. Om jag inte missminner mig så läste jag om olika metoder i Vi föräldrar för ett tag sen. Där stod det om snällare metoder och vi använde kanske egentligen någon av dom. Huvudsaken är att man lyssnar till sitt barn och känner efter vad han/hon vill och finns med och stöttar och ger trygghet. Det är iaf vad jag tror på…

    Hoppas ni hittar något som funkar för er. Har själv problem med ryggen och är tacksam för att inte behöva bära och vagga så mycket längre.

    Lycka till!!

  17. Kajsakanel

    Åh spännande! Återkom gärna om hur den var o om den är värd att köpa. Vi har ”smidiga” läggningar och eventuella omsövningar eftersom jag ammar i sängen, men jag blir ju däremot väldigt låst till att va hemma när det är läggdags då, så vi kanske får lista ut nåt annat bra sätt snart!!

stats