Idas Mirakel

Idag är de tisdag och då byter vi vecka som vanligt. Vi går in i 36 (35+0)!
Känner att nu är det nära förlossningen sen slår det mig att det är det ju inte, det kan ju va 7 veckor kvar om han vill stanna hos sin mamma så länge.. Min värld har blivit så liten, den består av Alex, huset och hunden och lite av våra familjer också men annars är de inte mycke mer, men jag orkar liksom inte så då får det väl va så ett par veckor till.
Det är en stor ansträngning och tar enormt med tid när man ska någonstans så då blir de att man stannar hemma i stället.
Är rädd att jag ska sluta som en 100 kg klump (visst jag har en bra bit dit men ändå) mår verkligen inte bra av att min rumpa är bredare än en ladgårdsvägg.
Men det måste va min kropp som känner att den behöver gå upp och bli stor för att jag och bebis ska må bra för jag äter alltid en nyttig frukost, vanlig husmans kost i normal portion och någon kvälls macka eller skål med flingor och sen blir de en del frukter under dagen och i genomsnitt en kaka/bulle/glass eller något i den stilen om dagen och de tycker ju jag inte är att frossa utan mer unna sig i normala mängder.. Men ändå tickar vågen iväg utan att jag hinner med.. Får lite panik över de men samtidigt har jag läst att man inte ska försöka stanna upp viktuppgången i slutet för det är inte bra för barnet och dess utveckling..
Det måste ha att göra med att jag inte rör mig så mycket, blir ju nästan bara att jag traskar runt här hemma för jag får såna sammandragningar och ont på lite olika ställen.
Aja nu blev det lite väl gnälligt.