När ska man sluta oroa sig för allt?
Fram till vecka 18 i graviditeten var jag rädd för missfall, vecka 18-41 var jag rädd för plötslig foster död, när han kommit ut var jag rädd att hans andning skulle påverkas av morfinet han fick och därmed sluta andas. Fram till han var någon månad var jag rädd för plötslig spädbarnsdöd och olika basiller.
Nu har jag känt mig lite lugnare ett tag fram tills nu när han snart ska börja krypa, stå och gå, nu kommer helt andra oroligheter som hett kaffe, han ska trilla och slå ut tänder, ramla ner från skötbordet, stoppa fingrar i kontakten, sätta mat eller leksaker i halsen, trilla ner för trappan, klämma sig i dörren, få tag på knivar och lite längre fram kommer man oroa sig för att han ska springa ut framför en bil, lägga handen på plattan eller ja det finns hur mycket som helst att oroa sig för och det blir nog aldrig bättre men man lär nog sig att leva med och hantera sina känslor.
När Alex var liten stampade han på en kratta så han var en millimeter från att få den i ögat, han fick frätande syra på benet som frätte upp hans byxor och hud, spräckt trumhinna av en spark, Alex bror fick ett fiskedrag genom örat och ja sånt man hör att barn råkar ut för.
Jag däremot var en lugn flicka som ev kan ha fått något skrubbsår av att lära mig cykla men inget så annars.
Däremot fick jag som vuxen gymnasieelev en rejäl spark en gång, tänk er en sån däringa fin film där en person får ett skott rakt på sitt fina halsband som tagit skottet istället för att gå rakt igenom hjärtat?
Det har jag nästan varit med om, eller ja fast jag gick bakom de uppbundna korna i skolans ladugård när jag plötsligt från ingenstans får en spark rakt på låret PANG säger det och jag var helt säker på att och tänkte
nej nu jävlar bröt jag lårbenet!.
Närmare en minut går och jag känner ingen smärta men tillslut titta jag efter i fickan och där ligger min trasiga snusdosa! Så himla komiskt! Och nästan lika vackert! 😉
Haha aja nu tycker ni kanske att va tjyven babblar ho om?!
Men iaf min poäng med det hela är att vi alla kommer råka ut för något, är det inte en klämd hand i en dörr så är det en hand på plattan och hur vi än försöker undvika olyckor kan man inte undvika allt.
Man känner ju sig rätt löjlig men det gör ont i hjärtat varje gång Collin ramlar när han sitter och han blir ledsen, mammas kille ❤️
Vart kan man köpa lugnande till mamman och bubbelplast, flytväst, fallskärm, knä- och armbågskydd, mjuka och hårda hjälmar och för att inte tala om adrenalin sprutor för eventuella allergireaktioner till sonen? Ge mig ett sådant kit i julklapp är du snäll tomten!
Fram till vecka 18 i graviditeten var jag rädd för missfall, vecka 18-41 var jag rädd för plötslig foster död, när han kommit ut var jag rädd att hans andning skulle påverkas av morfinet han fick och därmed sluta andas. Fram till han var någon månad var jag rädd för plötslig spädbarnsdöd och olika basiller.
Nu har jag känt mig lite lugnare ett tag fram tills nu när han snart ska börja krypa, stå och gå, nu kommer helt andra oroligheter som hett kaffe, han ska trilla och slå ut tänder, ramla ner från skötbordet, stoppa fingrar i kontakten, sätta mat eller leksaker i halsen, trilla ner för trappan, klämma sig i dörren, få tag på knivar och lite längre fram kommer man oroa sig för att han ska springa ut framför en bil, lägga handen på plattan eller ja det finns hur mycket som helst att oroa sig för och det blir nog aldrig bättre men man lär nog sig att leva med och hantera sina känslor.
När Alex var liten stampade han på en kratta så han var en millimeter från att få den i ögat, han fick frätande syra på benet som frätte upp hans byxor och hud, spräckt trumhinna av en spark, Alex bror fick ett fiskedrag genom örat och ja sånt man hör att barn råkar ut för.
Jag däremot var en lugn flicka som ev kan ha fått något skrubbsår av att lära mig cykla men inget så annars.
Däremot fick jag som vuxen gymnasieelev en rejäl spark en gång, tänk er en sån däringa fin film där en person får ett skott rakt på sitt fina halsband som tagit skottet istället för att gå rakt igenom hjärtat?
Det har jag nästan varit med om, eller ja fast jag gick bakom de uppbundna korna i skolans ladugård när jag plötsligt från ingenstans får en spark rakt på låret PANG säger det och jag var helt säker på att och tänkte
nej nu jävlar bröt jag lårbenet!.
Närmare en minut går och jag känner ingen smärta men tillslut titta jag efter i fickan och där ligger min trasiga snusdosa! Så himla komiskt! Och nästan lika vackert! 😉
Haha aja nu tycker ni kanske att va tjyven babblar ho om?!
Men iaf min poäng med det hela är att vi alla kommer råka ut för något, är det inte en klämd hand i en dörr så är det en hand på plattan och hur vi än försöker undvika olyckor kan man inte undvika allt.
Man känner ju sig rätt löjlig men det gör ont i hjärtat varje gång Collin ramlar när han sitter och han blir ledsen, mammas kille ❤️
Vart kan man köpa lugnande till mamman och bubbelplast, flytväst, fallskärm, knä- och armbågskydd, mjuka och hårda hjälmar och för att inte tala om adrenalin sprutor för eventuella allergireaktioner till sonen? Ge mig ett sådant kit i julklapp är du snäll tomten!
En dagens goa glada kille i sina nya fina kläder från newbie 🙂
Jag känner igen mig och ska jag vara ärlig så tror jag att de alltid kommer att vara så, kommer alltid att finnas något att oroa sig för. de är ju liksom de man älskar allra mest.
sv:Jag måste verkligen försöka stå på mig, känns som att jag gör de varje gång men ändå viker jag mig så fort dem säger något heh!
annars får jag ta med sambon nästa gång jag åker dit. TACK!! 🙂
kram kram <3
Åh, jag förstår dig 🙂 Man är jämt orolig. Går fortfarande och kollar om Collin andas på kvällarna 😛
Haha, tacka vetja snusdosan 😉 Jag har ju börjat snusa igen. Jag är en svag människa!! Men det blir ju att lägga av med det då nr.2 bestämmer sig för att bli till 😀 Haha
Kramar till dig och finingen!
När man får barn så tror jag alltid att man kommer oroa sig gör något. Det släpper nog inte oavsett ålder. När man älskar någon så obeskrivligt mycket dom man hör med sitt barn, då finns det ständigt saker att oroa sig över. De är ju det bästa och mest dyrbara vi har! ❤️❤️ Kram
Det finns ett ordspråk som lyder små barn små bekymmer.. Stora barn stora bekymmer….
Har också hört att: få barn är att för alltid ha sitt hjärta utanför kroppen…
Min lilla klämde fingrarna igår på en av sänglådorna… Hua stooora krokodiltårar… Men värst var det nog för mig som skulle ”spela” lugn mor 😉
/ mamma till en 7 månaders flicka
Nej fy det där med oro kommer nog alltid följa en livet ut. Men det är viktigt att inte smitta av det på barnen. Saker kommer ju alltid kunna ske men sen kan man ju alltid försöka förhindra genom att ha uppsikt och tänka sig för 🙂
Jag är precis likadan och rädd för vad han ska råka ut för. Mest rädd är jag för när han börja dagis då jag inte själv har koll på honom. Har jobbar på dagis och barn är ju med om det ena och de andra under tiden på dagis men de är lite skrämmande. Vill att Leonard ska ha en livvakt som är bredvid han hela dagarna haha 🙂 oroar till och med mig för när det ska börjas köra moppe och bil, ska göra så att moppe och bil endast går i 30 km/h , ja olyckor kan ju ske även fast man kör sakta men pappan i huset har varit en redig fartfdåre och krockat, kört ner i diket och ja gud de skrämmer mig att Leo ska göra samma sak. Hoppas att man släpper lite på oron sen ju äldre de blir annars kommer man nog bli knäpp. Men nu förstår man sina föräldrar när de ringde när man var på fest och liknande grejer. barnen är ju ens allt 🙂
Jag har inte slutat oroa mig… Och jag blir tyvärr inte särskilt mycket bättre på att hantera oron med tiden… Det finns så otroligt mycket som kan hända. Men jag försöker att inte tänka på det för mycket och att lära mina barn om farorna utan att skrämma upp dem. Vill ju att de ska våga leva!
Hahaha jo jag minns ju när du hade kört in fingret i en slipmaskin(?) på träsöljden tror jag och du och jag Johanna kom inspringade in på vår lektion med Beata 😀
Att vara orolig tror jag hör till resten av livet nu, vet inte ens hur jag ska våga släppa pojkarna utomhus längre som tonåringar i denna värld :-O