Idas Mirakel

För ett tag sen läste jag någon som inte förstod sig på folk som pluggade år efter år på högskola och andra former av studier.
Även fast jag alltid sett mig själv som sjuksköterska, eller sen jag var ca 14 år så har jag ändå haft rätt svårt för skolan, innan jag tog studenten.
Jag hade enligt mig själv hyfsade betyg, ca 15-17 VG, 5 MVG och resten G, inga IG från gymnasiet (gick jordbruks linjen på tenhults NBG).
Men det räcker ju ingenstans om man vill plugga vidare och jag har alltid velat jobba inom vården så jag fortsatte och läste till undersköterska för att komma så nära mitt mål som möjligt när jag ”inte kunde” bli sjuksköterska.
Sen när jag var klar uska så fick jag Collin och jobbade lite granna på hemtjänsten, äldreboende, demensboende och akutvårdsavdelningen.
Jag anmälde mig av en slump till högskoleprovet, åkte dit och klarade det skit bra (enligt mig skit bra!) och till slut kom jag ju in. 😀
Helt otroligt va glad jag blev! 😀

Nu märker man vilken jäkla skillnad det är på gymnasieutbildning och högskolan.
Alltså inte bara gymnasiet utan även om man läser på komvux sedan efter.
Visst är det bra jäkla svårt men så himla roligt!
När man vill något så går det. Det är bara så.

Nu efter snart 2 terminer och med mina år som uska så känner jag redan att jag vill jobba något år som sjuksköterska på lite olika avdelningar sen vill jag vidareutbilda mig.
1,5 år till på högskolan. Lätt!
Än så länge är vidareutbildningen något som jag får komma på sen men jag gillar operation, akutvård, neonatal, geriatrik och ja egentligen kan nog listan göras lång så vi får väl se. 😉

Så med komvux, underksöterskeutbildningen, sjuksköterskeprogrammet och en vidreutbildning så hamnar jag på ca 6 år efter gymnasiet.
Det ska bli så roligt och jag hoppas jag tar tag i specialist utbildningen och inte blir för bekväm. Men först ska jag jobba och få ett gäng ungar först 😉