Idas Mirakel

BF+7

20130325-113930.jpg

Hopp då har det gått en vecka sen vi hade BF och ingen bebis i sikte..
Igår kväll var jag helt hundra på att det kommit igång då jag hade smärtsamma sammandragningar som gjorde ont nere i mensmagen och även i svanken. Sammandragningarna började vid 18 tiden och blev starkare och gjorde mer ont och till slut gjorde endel skit ont och jag klockade dem till ca en minut och som tätast kom de med 4,5 minuters mellanrum. Vi blev eld och lågor är hemma så jag började hoppas och blev helt till mig när jag började inse att i natt blir de bebis. Vågade dock inte lita för mycket på det så jag försökte tänka att de kan gå över.
Ringde till och med till förlossningen och hörde lite med henne så det inte var fullt och hur jag skulle göra för att få det att inte stanna av men hon sa bara att gå runt om du vill annars så är det bra att ta en Alvedon och vila ifall att det kommer igång och är det verkligen på g så kan man inte vila bort det.
Jag började bli rätt trött så vi gick och la oss för att samla krafter och hoppades på att det skulle va i full gång när vi vaknade.
Nepp när jag vaknade 1,5 timme senare så hade jag hårda sammandragningar men de gjorde inte alls lika ont som tidigare på kvällen och så har det känts sen dess, starka sammandragningar utan smärta. Besvikelsen är total!
Känns som man är med i något slags experiment där de testar psyket på kvinnor som tror de ska bli mammor men i själva verket är skengravida.
Denna vecka som gått har varit den längsta i mitt liv. Fy fan va man mår.
Och inte nog med det när man gör allt för att inte tänka på det och försöka få dagarna att gå ändå så trillar det titt som tätt in sms, samtal och meddelanden på Facebook och liknande där folk undrar om de blivit någon bebis än. NEJ de har det inte då hade du vetat det!
Har nästan slutat svara i telefonen helt för jag orkar inte med alla nyfikna. Ja jag vet alla menar bara väl men jag orkar inte. Så det är inte lätt att få tankarna i andra spår när man snabbt blir påmind.

Aja så är läget just nu. Sov iaf till tio idag i ett mörklagt rum så lite mer av denna dagen har gått, vaknade några gånger men gjorde allt för att somna om igen. Så först nu är frukosten nere i magen och snart ska jag försöka gå en promenad i hopp om att det ska komma igång.
Hoppet är det sista som lämnar människan…

Hej från denna gnällspik..

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Ida

    Förstår inte varför folk envisas med att fråga hela tiden, jag fick också sms på sms ”bebis ute ännu!?” och då gick jag bara över 3 dagar. Ma blir tokig!

    SNART håller du i din bebis. Det är närmre nu än någonsin förr, världens häftigaste upplevelse. Lycka till!

    1. idasmirakel

      Ida: ja tydligen glömmer man snabbt hur drygt det egentligen var även om det var rätt nyss man va i samma sits..
      Ja det kommer rinna av en så fort allt kommer igång och han är ute på riktigt och så på ett kick har man glömt det..
      Tack så hemskt mycke snälla du! Kram 😀

  2. Sofia

    Aw =/.. Hoppas hoppas hoppas att bebben bestämmer sig inom dom närmaste dygnen (helst NU) för att komma ut! Såhär kan han ju inte hålla på ;). Han trivs för bra där inne! Lägg dig på magen eller nåt så kanske han fattar att det är dags ;).
    Men jag lovar att det inte är något expriment! Det kommer komma en bebis snaaart!!!
    Många kramar

    1. idasmirakel

      Sofia: haha ja man kanske ska göra det obekvämt för honom där inne och äta isglass efter isglass så han vill komma ut..
      Ja jag hoppas du har rätt för annars är det ett 9 månader långt skämt som inte är roligt! 😉
      Massa tack och stor kram! 🙂

  3. Ida

    Jag blev också less när alla fråga. Jag grät till slut när alla skrev och fråga. Kände mig dålig som mamma, du vet hormonerna är inte att leka med. Haha. Stängde av mobilen, drog för gardinerna grät, åt godis. Trot på fan att vattnet gick. Haha, tror bebis tyckte synd om mamma då.. Ida, bit och bryt ihop du bara. Kramkram.

    1. idasmirakel

      Ida: Ne men va komiskt. Ja kart det var bebis om ville trösta.. 🙂
      Tack va du är gullig! 😀

  4. Sandra

    Jag har läst din blogg från start, Kämpa på Ida!
    Det är okej att vara gnällspik, besviken, ledsen eller frustrerad, för snart kommer du bara att vara glad och lycklig!! Lycka till! Kramar

    1. idasmirakel

      Sandra: va roligt! 🙂
      Tack snälla för dina fina ord! Hihi ja det blidväder så och då har man väl glömt allt dt jobbiga..
      Stor kram! 🙂

  5. Tove

    Ja visst är det irriterande när folk hör av sig hela tiden, bara för att se om det kommit någon bebis. Jag hade det likadant och när jag sa ifrån, ”du kommer få reda på det, du behöver inte fråga hela tiden”, blev de stötta. Suck! Ta hand om dig fina du, snart är bebis här. MEN du får gå runt och vara bitter, den rätten har du!

    1. idasmirakel

      Tove: tack snälla! Hihi ja bitter är man allt.. 😉
      Ja det vekar inte som de förstår att man gör allt för att försöka tänka på annat så trillar det in såna sms hela tiden och man blir påmind..
      Usch ja men snart är han väl ute vare sig han vill eller inte.. 🙂
      Tack snälla du!
      Stor kram! 🙂

  6. Jojjen

    När min kompis skulle föda hade hon som du att det stanna av lite och kom tillbaka och stanna av men sen helt plötsligt gick vattnet och 10 timmar senare va han ute. Min satte igång med svaga värkar som blev intensivare under dagen. En blodig slempropp gick och värkarna blev värre. När jag kom in började det avta över natten så dagen efter fick jag värkstimulerande medel och på kvällen va hon ute. Är man öppen tre cm får man iallafall läggas in och då kan man be dom skynda på det lite. Men även inne på fl så ber dom än att promenera runt i lugn takt så det ska gå fortare. Det sätter nog igång snart 🙂 jag gick över 8 dagar men värkarna började bf+7 på morgonen och sen föddes hon dagen efter 20.39. Lycka till

    1. idasmirakel

      Jojjen: tack så hemskt mycket för du delade med dig! Känns faktiskt bättre att höra såna här berättelser så man får upp lite hopp.! Får jag så ont igen med såna värkar jag hade igår kanske jag bör åka in för en kontroll iaf så kanske de låter en va kvar..
      Tack igen, massa kramar! 🙂

  7. Nella

    Jag förstår precis hur du känner dig. Jag har bf imorgon och har absolut inga känningar alls så jag kommer säkerligen gå över tiden. Förhoppningsvist inte 2 veckor men kommer få vänta tills den 10 april om han inte vill komma.
    Jag tycker redan att det är jobbigt när folk ringer bara för att fråga om han har kommit eller om jag känner något så igår bestämde jag mig för att inte svara och sa till min familj att inte fråga så mkt.Dom får reda på om det händer något, när det händer.
    Men du skulle väl bli igångsatt imorgon?
    Isånafall ta dagen och njut för dig själv.Unna dig allt du kan bara för sen lär det dröja.=)
    Önskar dig en skön dag och hoppas att du får din lilla bebis snart. Kram

    1. idasmirakel

      Nella: ja fy va drygt det är! Och man verkar glömma hur drygt det var även om man nyss vart med om det själv. Och gamla jobbar kompisar hör av sig på Facebook och frågar.. Usch ja.
      Ne min barnmorska lovade mig att man tar hänsyn till om det går bort en närstående men läkaren de konsulterade med ville inte så jag får hoppas han själv bestämmer att komma ut eller avstå den igångsättningen som jag annars skulle få den 2/4 ( begravningen är 4/4).. Så jag har ingen aning om jag kommer kunna gå på begravningen.. Ne usch nu får jag försöka tänka positivt, han är säkert ute tills dess..
      Lycka till med din lilla och hoppas du slipper gå över en minut för detta är den hittills värsta veckan i mitt liv.. Blä!
      Massa kramar 🙂

stats