Rakt i ansiktet, en riktigt stor fet smäll.
Jag är bara mammaledig denna och nästa vecka sedan ska jag inte tillbringa hela mina dagar med personen som betyder mer än själva livet.
Efter midsommar helgen börjar sommarschemat och Collin ska vara hemma med sin pappa. Mmm jätte roligt och mysigt för dem men för mig känns det som världen ska gå under.
Jag missunnar dem inte att vara hemma ihop men jag är ändå ledsen och så är det bara. Spelar ingen roll vad jag försöker intala mig så är det bara så.
Visst får jag gå hem på semester ihop med Alex i 3 veckor om jag kommer in på högskolan annars är jag hemma med Collin och halv jobbar till januari.
Men visst önskar jag så att jag kommer in på skolan och va bra det skulle bli för Collin som inte behöver gå fulla dagar hela veckorna.
Och visst ser jag fram emot dagis för Collins skull.
Han är en tuff och alltid glad kille som älskar bus och andra barn.
Speciellt lite större rörligare barn så för hans kommande del ska det nog bli roligt.
Plus att jag ser fram emot att packa matsäckar, kika på dagis kläder, namna kläder och allt som hör till. Men det dröjer ändå till tidigast oktober innan han börjar så hemskt nära är det ändå inte.
Ja jag vet jag har inget att klaga på som fått vara hemma i 15 månader med min skatt men ändå 🙁
Vilket i-lands gnäll tänker ni och ja jag behövde gnälla av mig lite när det kom som en chock att det nu bara är 1,5 vecka kvar.
Så nu ska jag njuta av en sista tiden vi har kvar bara han och jag hemma. Även om jag njutit hela tiden så ska jag klämma ut det extra och tillbringa varenda minut med honom. Jag ska försöka släppa vardagssysslorna hemma och ta det när han somnat, jag ska leka mer och inte bara sitta och titta på, jag ska inte ta upp telefonen om det inte är nödvändigt så blogg och instagram kommer ev att bli lidande eller bara tillägnas tid efter läggdags.
Här är en bildbomb på vår eftermiddag en snabbis hemma i trädgården och sedan nere vid sjön hos Collins mormor.
Det är minsann ingen badkruka vi har ska jag tillägga. Han har doppat sig flera gånger och suttit länge länge, grävt med spaden och hällt med vattenkanna.
Sedan blev det fika i skuggan av ett träd med en helt tokstollig kille som bara showade.
Älskade unge!
Dessa bilder är så fantastiskt söta!
Åh vad jag känner igen mig! Jag har två månader kvar och då har jag varit hemma i 1 år och 5 månader. Det känns så fel att jag inte längre ska spendera hela mina dagar med personen som ger mitt liv en verklig mening. Jag kan knappt stå ut med tanken vissa dagar. Men jag försöker tänka att det förhoppningsvis inte dröjer så länge innan det är dags för nästa barn så då får man ju vara hemma tillsammans igen 🙂
Så känner jag också. Det gör nog alla som varit hemma med sina barn från födseln, man vill ju alltid ha dem nära. 🙂
Förresten vart har ni köpt sandlådan?
Du har en fin blogg förresten. Min tjej är 4 dagar yngre än Colin. 🙂
Hälsningar
Förstår dig verkligen, jag har dock ett tag kvar att vara hemma med min lilla skatt. Såg er fina sandlåda på bilderna, har ni köpt den eller gjort den själva? Vi skulle behöva en nu till sommaren! Njut så mycket du kan nu de sista dagarna!
Är precis i samma situation!;(.. Känner precis samma med min lilla tjej, visserligen är det i slutet av aug hon börjar inskolas och jag ska återgå till jobbet, men sjukt jobbig känsla att inte vara hemma mer. Nu ska man börja ett nytt kapitel, vardagslivet ska fungera igen med jobb, hämta lämna etc.. Ja, nu försöker man njuta så mkt som det går in i det sista;) hoppas att du kommer in på skolan!! kram Michaela