Idas Mirakel

Drömmen om ett barn.

Igår kväll satt jag och kollade på TV3 play på en dokumentär med Renee Nyberg där man får följa några par som är ofrivilligt barnlösa.
Några av paren försöker med att bli gravida med att befrukta ägget i ett labb för att sedan föra in det i kvinnan. Andra försöker adoptera för IVF försöken inte tog.
När man ser en sån dokumentär och man ser människorna som försöker år efter år och det ändå inte änder något så tycker man så hemskt synd om dem.
Att bilda familj är något nästan alla drömmer om och ser som ett självklart steg i livet, men tänk om man inte skulle kunna få barn vad gör man då?
Ett av paren hade försökt med IVF 11 gånger och inget ägg hade tagit innan de bestämde sig för att adoptera, de fick de första tre försöken av landstinget men sedan får de betala själva och varje försök (då har man inte räknat med hormon sprutorna kvinnan måste ta för att fler ägg ska mogna samtidigt) kostade 25 000kr styck. Att adoptera är också fruktansvärt dyrt och man får räkna med minst 150 000kr.
Självklart är det ju värt det sen när man får hem sitt barn men alla har ju inte råd med det.
Att skaffa barn har för mig alltid vart en självklarhet och jag har alltid tänkt att jag skulle ha barn eller va gravid när jag var 19 ( okej det var för 5år sen men tur jag inte blev gravid då för jag har inte för ens nu varit redo för ett barn). Att inte kunna få barn var en skrämmande tanke och jag har faktiskt varit rädd för att inte kunna bli gravid och likaså när jag blev gravid var jag skit rädd för missfall och kunde inte njuta eller ta till mig allt på riktigt förens efter vecka 14 någon gång.
Jag kunde inte ta till mig att vi skulle ha sån tur att slippa missfall eller ens kunna bli gravida, hade en konstig känsla av att sån tur har inte jag utan jag måste säkert gå igenom något missfall innan vi skulle få vårt barn. Men så tänker man väl för att försöka skydda sig själv och sina känslor i förväg ifall det skulle va så att man inte kunde få barn eller får missfall.
Jag kan inte sätta mig in i hur de måste känna när de försöker och försöker och inget händer men att de måste må skit det förstår jag.
Att adoptera är något jag verkligen hade viljat göra även om jag kan få egna barn men det kostar så hiskeligt mycket pengar och även om jag gnäller lite på viktökning och rygg problem så skulle jag aldrig byta bort att vara gravid för jag älskar det trots mitt gnäll och mina krämpor.
Att känna sin bebis böka runt i magen och veta att det är mitt barn där inne är en helt sjuk känsla och jag tycker så synd om de som verkligen vill men inte kan få känna denna känsla.

20130221-182221.jpg

Jag är så tacksam för att kunna bli gravid och bära vårt barn och jag önskar att alla som vill ha barn hade fått känna samma sak…

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Magdalena

    Våra försök att bli gravida började med ett utomkvedshavandeskap maj 2010, lyckades inte bli gravid själv eftersom dom tog bort ena äggledaren. 1 år efter det var svaret att jag hade endometrios som gjorde att jag hade svårt att bli gravid. När Drömmen om ett barn började gjorde vi vårt första IVF och ytterligare 2 försök till men inget lyckades. Vid sista i maj ifjor fick vi 2 embryon till frusen och bestämde oss för ta en paus under sommaren. Vi åkte till Rhodos och i hemlighet gifte vi oss och hade bästa semestern någonsin!!! När vi kom hem sattes ett av dom 2 in och nu väntar vi vår lille prins ♥vi fick själva bekosta detta (12300:-) men det är det värt 🙂 utan IVF hade vi inte lyckats. Kramar Maggan78 (instagr)

    1. idasmirakel

      Sort tack att du delade med dig! Va glad jag blir att det gått bra för er! Vilket tur det finns hjälp att få.
      Vilket underbart slut ni fick på era försök och snart är han här!
      Stort grattis och lycka till med eran lilla prins! 🙂
      Massa kramar! 🙂

  2. Sandra - 3 barn på 3 år ♥

    Jag tycker så synd om dessa par, tårarna rann på mig när jag såg programmet! Paret från Malmö? Som gjorde alla IVF försök följer jag genom hennes blogg, och där berättar hon mer hur det går och så. Känns så skönt att veta att de snart får sitt barn, även om det som längst är två år dit. Men de är ju garanterad ett barn iaf. 🙂 Jag själv har vääldigt lätt för att bli gravid.. När sonen var 2½ år hade han två småsyskon, jag hann i stort sett bara få tillbaka mensen så blev jag gravid. Hann inte heller med att skaffa något preventivmedel där emellan.. haha. Men nu är det slut på våran verkstad, och inga mer barn kan bli till! Hehe. Den största önskan är ju (för väldigt många par) att just få barn, det känns så orättvist att jag har så väldigt lätt för att bli gravid medan vissa försöker fleeeera år och det ändå inte går! Och så blir jag så förbannad på dom som gör abort efter abort, och faktiskt även på dom som röker/tar droger/alkohol under graviditeten.. Usch!

    1. idasmirakel

      Ja fy att röka eller dricka eller liknande finns det inga ursäkter för, det finns inget mer egoistisk i mina ögon.
      Jag tycker det är jätte bra att man kan välja abort och att man får bestämma över sin kropp, men jag skulle nog aldrig kunna göra det själv, (om det inte är ett extrem fall där jag blivit våldtaget eller något sådant) har alltid tyckt det ännu lustigt men nu när man själv är gravid och följt utvecklingen från vecka 4 och man läst om hur det lilla livet utvecklats så tycker jag att det känns ännu mer konstigt och inte nog med det utan att man får göra abort så pass sent man får i Sverige. I vecka 18 fick min sambo känna en spark på utsidan av min mage och då är det fortfarande flera veckor kvar man får ta bort detta i mina ögon barn. Usch ja man önskar ju att folk tänkte mer och skyddade sig om de verkligen inte ville ha barn..
      Åh den bloggen vill jag gå in på, va heter den?
      Kramar! 🙂

  3. Anna

    Hej Ida,
    Ramlade in på din blogg för några veckor sedan och har tittat in då och då för att kolla hur det går för dig och din växande mage. Jag blir berörd när du skriver om dina tankar kring att kunna få barn och programmet. Det är skönt att kunna läsa om tacksamhet och lycka. Jag har inte tittat på serien, vet inte om jag orkar just nu.
    Jag har preciss fyllt 26 år och har precis påbörjat vår första IVF, nässpray, sprutor, ja hela grejen. Efter två års försök får vi nu hjälp.
    Lycka till med ert mirakel!

    1. idasmirakel

      Hej, tack så hemskt mycket för att du delade med dig, blir så berörd och hoppas verkligen att allt kommer gå snabbt och smidigt för er nu och att ni blir gravida utan problem! Tacksam är bara förnamnet till vad jag är för att få äran att bära mitt barn och jag håller alla tummar jag kan för att ni ska få känna samma sak.
      Tack så hemskt mycket!
      Massa kramar, 🙂

  4. Therese - bf 28/2

    Åh jag tittade också på det när det gick på TV3! Så himla bra! Man blir så ödmjuk inför detta, vet att jag tänkte precis som du ”att, så här lätt kan det inte få vara” (jag blev gravid på 3:e försöket) och trodde hela tiden att vi skulle få åtminstone ett missfall. Tog 4 grav.test varav sista i vecka 12(!). Sen var min första kommentar till BM på RUL ”lever den??” Och hon bara svarade ”ja, men det såklart! Annars hade det ju inte varit ngn mening med ett ultraljud”. Hon kunde nog inte riktigt förstå att man kände sig så sårbar inför detta lilla liv i magen. Det är ju det viktigaste man bär på 🙂 <3

    1. idasmirakel

      Ne sån är jag också, tror att allt ska hända mig och kan inte spänna av för ens jag vet att allt är som det ska..
      Ja precis det är liksom för bra för att vara sant känns det som..
      Man är ju verkligen tacksam för att man kan bli gravid och få kunna bära sitt barn!
      Kram 🙂

    1. idasmirakel

      Ja det är så sorgligt men ändå så lyckligt när de får hem sina barn eller blir gravida, man gråter både gläjde och sorge tårar för dem!
      🙂

stats