Jag vill börja med att säga att jag tyckte det bästa hade varit om alla fick välja hur man tog ut sina föräldrardagar själva, om det något så när varit jämställt.
Av Collins 480 Föräldra dagar har jag tagit mest, dels för att jag inte haft något fast jobb och dels för att jag hade bra mycket sämre SGI än min sambo.
När jag fick chansen att få ett längre schema tog jag det och Alex fick vara hemma 4 månader i sträck. Nu har vi rätt många dagar kvar som vi sparat som vi förhoppningsvis kan dela på, när det behövs.
När vi ska ha nästa barn, alltså förhoppningsvis när jag är färdigutbildad och fått ett fast jobb så kommer vi dela mycket mer lika, för att vi kan, för att vi kommer ha råd med det, för att vi båda vill och för att det är Collins rätt till båda sina föräldrar.
Det finns otroligt många som blev upprörda över regeringens beslut om en ”tredje pappamånad”, alltså 90 av 480 dagar ska vara öronmärkta till mamman och 90 dagar till pappan. Jag förstår att det finns familjer där det inte funkar rent praktiskt och rent ekonomiskt att pappan är hemma och för dem så tycker jag det är tråkigt, men sen finns det väldigt många som lika väl skulle kunna dela mer lika som som väljer att inte göra det. Jag undrar om de hört om jämställdhetsbidraget? En genuin undrar utan någon värdering.
Fler säger även att det i slutändan drabbar barnen, att de skulle få börja tidigare på förskolan, och det kan jag hålla med om att det är barnen som drabbas fast att jag anser att barnens rätt till båda sina föräldrar är viktigare. Att på det sättet drabbas barnet, i så fall, att det inte får samma rätt till båda sina föräldrar.
Dessutom kan man ta ut sina dagar till barnet är 12 år (eller är det 8år fortfarande?) och borde man inte då kunna under de åren få till någon extra julledighet, påsklov, höstlov eller en spontan studiedag här och där?
Det gynnar oss kvinnor, våra döttrar och deras döttrar. Det är för vår jämnställdhet och för våra barns rätt till båda sina föräldrar men även pappornas rätt att få vara med sina barn.
Jag är inte ute efter att skapa debatt eller trampa någon på tårna men det skrivs så många arga inlägg om detta att jag var tvungen att skriva om det positiva i det hela. 🙂
Men ska man inte ta bort jämnställdhetsbonusen from nästa år? Jag har varit hemma med alla barnen. Dels för att vi velat ha det så, men så började pappan nytt jobb när Thiara var tre månader så ja, då fanns det inte mycket att göra. Men han är hemma tre dagar i veckan nu istället, har varit det det senaste året och kommer bara det ett år till. Så alla gör nog bäst man kan. Och jag tror inte alls att barnen lider av vem som är hemma med dom. Bara man gör det helhjärtat när man väl är med dom. 🙂
Jag håller med om att man bör dela mer lika. Tyvärr drabbar det familjer där man anser sig inte ha råd, vilket ofta sägs vara anledningen (däremot tror jag många mammor vill vara hemma hela föräldraledigheten och skyller på detta för att mannen inte ska kunna vara hemma) Men på lång sikt tror jag detta kan bidra till att kvinnor får upp lönerna samt att många män får en närmre relation till sina barn. Själv har vi valt att jag är hemma de första 6 månaderna och mannen 1 år. Detta tack vare att jag tjänar bra, dock inte lika bra som mannen men vi prioriterar att båda ska få vara hemma framför att köpa en massa annat. Men herregud vilka kommentarer jag får från andra kvinnor om att jag har en kort mammaledighet delvis att jag är en sämre mamma som väljer att ha en kort mammaledighet men också kommentarer som att min man inte kommer klara det eftersom män inte är kapabla till att ta hand om sina barn.
Nu bor jag i Finland där vi har ett helt annat system men jag måste säga att jag tycker det är märkligt att man ”tvingar” ena föräldern att va hemma, oavsett om det är mamman eller pappan. Ifall familjen väljer att pappan skall vara hemma mer än mamman kan man väl det med ert nuvarande system om det heter föräldradagar?
Jag håller med dig!
Tycker det är bra samtidigt som det är tråkigt i de familjer där det inte fungerar rent praktiskt.
Min sambo är egenföretagare och kan inte vara borta från jobbet ens två veckor/år, så jag har en hel del att säga om den bestämmelsen. Nu försöker vi göra att han tar stridsfartyg här och där, men det innebär också en bäldigt stor förlust ekonomiskt i företaget. Och jag är specialistutbildad sjuksköterska och tjänar inte i närheten av vad han gör.
Jag tycker ingen har rätt att bestämma hur vi gör med våra dagar! Ingen har rätt att ifrågasätta vad vi gör på de två veckor vi har semester ihop, bara för att vi inte har möjlighet att plocka ut hans påtvingade 60 dagar. Han är världens bästa pappa som viger sitt liv till barnen när han är hemma och jag skulle inte byta bort hans jobb mot allt guld i världen.
Jag skulle aldrig ifrågasätta andras beslut om dagarna, vad fasiken har jag med det att göra???
Jenny: som jag skrev så förstår jag att det finns familjer där det inte funkar rent praktiskt och att för dem tycker jag det är tråkigt.
Håller helt med dig! Blir förvånad när man säger att ekonomin inte tillåter pappan vara hemma för att sen dra till Mallis på semester och storhandla minirodini till barnet (som dreglar/ kladdar lika gott i begagnat). Man kan få ca 13 000kr i jämstäldhetsbidrag om man delar, det är ju kanon. Tror att tid är viktigare för barnet än fint hemma, dyra kläder osv. Sen är det som du skriver, familjesituationer ser olika ut men det är några få år av hela livet som ekonomin haltar. Det handlar dels om kvinnors pensioner, karriärer osv men mest om vilka signaler vi ger våra barn. Det oavlönade arbetet hemma är inte en kvinnogöra!