Idas Mirakel

”Föräldrar som inte delar 50/50 sviker sina barn”

Sitter ute i trädgården, solen steker, barnet busar runt och jag läser ikapp några tidningar jag missat.
Öppnade nyss det senaste numret av Vi föräldrar och på framsidan ser jag denna artikel.
Bläddrar genast upp och börjar läsa och får på en gång en klump i magen.
Vi har ingen möjlighet att dela på föräldraledigheten och det är ingen dålig undanflykt utan det finns ingen möjlighet helt enkelt.
Jag har inget jobb men Alex har så för oss har det inte funnits något att fundera över.
Att säga att föräldrar sviker sina barn när de inte delar exakt lika är för mig ofattbart. Det går inte att dra alla över samma kant för alla har inte två välbetalda heltidstjänster som man lätt kan gå ifrån.
Livet funkar inte så tyvärr.
Han säger i artikeln att papporna inte får var hemma för mammorna och att papporna är lata som inte är hemma med sina barn.
Han menar även att som pappa ta några månader under sommaren och fotbolls vm inte är samma som att vara pappaledig på vintern så det inte räknas.
Det är givetvis bra att det pratats om jämställdhet och att papporna behövs lika mycket i barnens liv som mammorna men detta är enligt mig lite väl hårt att se det.
Låt alla få bestämma själva över sitt liv och sina barn för jag tror att nästan alla bara vill sina barns bästa.

När vi om flera är får nästa barn så ska Alex vara hemma han också. Förhoppningsvis kommer jag ha mitt drömjobb och även om det inte kommer kunna jämföras med att vara hemma med sin/sina små skatter så hoppas jag det inte kommer bli så jobbigt att gå tillbaka efter ledigheten.
Jag får så dåligt samvete men samtidigt vet jag att det hade aldrig gått på något annat sätt.

Hur har ni delat upp er föräldraledighet? Eller sitter vi i samma båt?

En sak som är säkert är att Alex inte sviker sin son det minsta. Han tar fullt ansvar för honom precis lika mycket som jag, bara att han måste visa sin kärlek extra tydligt de timmar de har ihop.

20140523-142255-51775556.jpg

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Malin

    Jag har tagit mest f-dagar. Av anledning att jag inte trivdes på mitt jobb och skulle vara hemifrån 11½ timme per dag om jag jobbade. Min sambo älskar sitt jobb. Jobbar heltid men är endast hemifrån 8½ timme per dag. Han jobbar dessutom på skola så vi kan hälsa på ofta, han kan ta med mat hem varje dag vi aldrig behöver tänka på det. Plus att han alltid kan ta ledigt och följa med till BVC och allt sånt. Att vi valt att jag har tagit mest dagar (han tar 1 dag i veckan) är av praktiska skäl. Vi har anpassat oss efter vad som är bäst för just vår familj, på ett sätt så vi alla får tid för varandra och tid själva. Han får många timmar med sonen trots jobb. Han har ofta tagit obetald ledighet så vi kunnat ha mycket familjetid och kunnat resa tillsammans. Ingen av oss tjänar bra. Vi lever snålt men har mycket tid tillsammans och +ar hittills haft det bästa året i våra liv!

  2. Peter

    Att män inte är föräldralediga beror framförallt på synen på män och kvinnor. Barn ses som kvinnans ansvar och mannen behöver bara vara en rolig lekfarbror. Sen ser man även mannens jobb och karriär som mycket viktigare än kvinnans. Folk lurar bara sig själva genom att hitta på massa ursäkter. En man som inte är föräldraledig trots att han har möjligheten tar inte sitt ansvar som förälder och sviker absolut sitt barn.

  3. Sandra

    Alla har inte möjligheten att dela lika, inte jag och min sambo heller. Jag har varit hemma i 10 månader nu och min sambo ska vara ledig över sommaren och sen blir jag hemma igen i 2 månader. Jag har inget fast jobb men hade jag haft det så hade allt kunnat se annorlunda ut. Man får göra det bästa man kan efter de förutsättningar man har 🙂 Vi har sparat massor med dagar tack vare att jag jobbat två dagar i veckan i ett halvår plus att jag innan det sparade 1-2 dagar/vecka.

    Marielle, om din sambo tjänar 20.000 mer än dig så verkar han ha en stabil inkomst vilket också resulterar i en relativt hög föräldrapenning. Det är bra att ni har kunnat lösa det så men alla har inte möjlighet till att göra det.

  4. Kajsakanel

    Jag håller med om att alla faktiskt inte kan dela lika! Som i ditt fall till exempel, när den ene har fast tjänst och den andra bara hoppar in extra (om hen har tur). Och att säga att de ändå har VALT det och att de därför är sämre föräldrar är helt befängt verkligen!

    Men enligt statistiken tar kvinnor ut 76% och män 24% av föräldradagarna, och jag har en känsla av att det inte är riktigt så många som verkligen inte KAN dela lika. Jag antar att många förlorar ekonomiskt på att göra det, men inte i så hög grad att de inte skulle ha råd (pappan kommer ju fortfarande få 80% av sin lön när han är hemma). Och i det fallet tycker jag genast att det blir svårare.

    Jag är övertygad om att hur man delar på föräldraledigheten många gånger påverkar hur jämställd relationen blir i fortsättningen och hur bra relation pappan kommer få med sina barn. Jag har läst att ojämställdhet gällande hem och barn ofta grundläggs under föräldraledigheten. Om mamman är hemma mest får hon in vanan att fixa, plocka, hålla koll på när kläder behöver tvättas, blöjor behöver köpas, osv, och om inte pappan får den chansen finns risken att det mönstret sitter kvar sen.

    Och den anknytning som barnet får till mamman under den första tiden, när de tillbringar så mycket tid med varandra, den kan vara svår för pappan att komma ifatt bara genom att fortsätta träffa barnet på eftermiddagar och helger (och oftast då tillsammans med mamman också). Faktumet kvarstår ju att barnet har spenderat mycket, mycket mer tid med mamman än med pappan. Kanske kan det vara anledningen till att barn, undgomar och vuxna ofta har en bättre relation med sina mammor än sina pappor? Enligt en undersökning som ungdomstidningen Kamratposten gjorde pratar barn hellre med ”ingen alls” om jobbiga saker än med sin egen pappa, vilket tros kunna bero på just uppdelning av föräldradagar, vabb och hur många procent föräldrarna jobbar. (http://www.aftonbladet.se/wendela/familj/article11530872.ab).
    Jag tänker på hur många (här ovan till exempel) som säger att det är det bästa för oss och för våra barn, men om det får någon påverkan på familjen kan vara svårt att se nu. Konsekvenserna är mer långsiktiga än så.

    Så de som kan, men fortfarande inte delar lika av ekonomiska skäl, kanske skulle de prioritera om om de bara visste att det faktiskt kanske inte är det bästa för deras familj? Att det faktiskt kan komma att göra skillnad i hur barnens relation med pappan kommer bli. Att det kanske kommer göra skillnad i hur mamma och pappa delar upp ansvar över hem och barn långt in i framtiden. Att det kanske kommer krävas väldigt stora insatser från pappans sida för att kunna få en chans att komma med i spelet. Större än att bara dela lika på ansvar och barntid när han väl är hemma. Och absolut mer än att bara vara ”lekfarbror”. För även om inte alla har möjligheten att prioritera om så har väldigt många det – om de bara inser värdet i det!

    Men som sagt, alla kan faktiskt inte välja. Och en del har helt enkelt inte något som går att prioritera bort. Och för deras skull (och alla andras också egentligen) vill jag bara säga att det största problemet faktiskt ligger i att kvinnor och män fortfarande tjänar så olika, och att män generellt sett har svårare att vara hemma från sina jobb på grund av chefers inställning om att det är kvinnorna som ska vara hemma mest! Att, som artikelförfattaren gör, lägga ansvar och skuld på de enskilda familjerna tar bara bort fokuset från det riktiga problemet – könsbaserade löneskillnader.

    Hur man delar på föräldraledigheten ska inte behöva avgöras av ens ekonomi, utan i grunden måste hela samhället förändras!

  5. Susanne

    Gud vad stött jag blir när jag ser en sån artikel, har själv inte läst den men håller helt och hållet med dig. Om A skulle vara hemma lika mycket som jag så skulle vi förlora väldigt mycket ekonomiskt vilket skulle leda till bråk mellan han och mig vilket i sin tur kanske skulle få oss att gå skilda världar, bara hypotetiskt men ekonomin bestämmer! Däremot så tar jag ut minimalt med dagar så vi sparar så mycket som det går så A kan senare kan ta ut sina dagar, vi har ungefär hälften av dagarna kvar och det känns skit bra då jag ofta går in och jobbar kväll och helg så jag slipper ta ut massor och lilleman är ju faktiskt 14 månader och börjar på dagis i höst så pappa kan vara hemma en annan gång när vi känner att det går bra ekonomiskt 🙂

    Bra att du tagit upp detta!
    Kram Susanne mamma till Leonel 🙂

  6. Jenny

    Håller med dig. Blir arg när jag hör folk säga så. Min sambo har ingen möjlighet att vara hemma en längre tid då han äger ett företag, vilket innebar att jag är hemma 1,5 år med vår son. Det gör inte honom till en sämre pappa. Han viger sitt liv åt oss när han är hemma. Men jobbet måste han vara på för att vi ska kunna överleva. Han ger oss mat på bordet och tak över huvudet just nu, när jag går hemma.
    Hade det varit tvärtom att jag drev ett företag så hade han varit hemma medan jag jobbade, men nu är det inte så.
    Blir bara förbannat trött på det eviga tjatet om 50/50. SKIT I HUR ANDRA GÖR, det är väl fan upp till var och en.

  7. Emelie

    Alla har ju olika ekonomiska situationer, om vi hade valt bort vårt drömboende, bil, katter och hund hade vi också haft råd att dela på fl. Men nu värderar vi att bo på vår drömgård och att vår son ska växa upp på landet med djur och lyckliga föräldrar som inte måste pussla ihop vardagen med jobb, extrajobb, föräldrapenning hit och dit. Den energin lägger vi på oss som familj istället och väljer det som passar vår ekonomi och då måste vår pappa jobba och jag vara hemma eftersom han har fast och jag inget jobb och kommer inte heller in på min drömutbildning för tillfället.
    Jag tycker det inte är ett dugg fel att dela 50/50 men man kan inte döma de som inte kan/vill det eftersom varje familj är olika och värderar olika! Jag är ganska säker på att de flesta pusslar ihop familjelivet så gott det går och alltid just för barnets bästa! Och vad som är bäst för våra barn, det känner och vet varje förälder. Sen är det som de anda också skrivit att den föräldrern som jobbar väljer ju inte bort ditt barn och tar oftast vara på de lediga dagarna, för jobba lär ju vi alla göra tillslut och familjelivet och fokusen på barnen slutar ju inte för det 🙂 Ingen vet bättre eller kan säga att vi sviker våra barn och att man gör fel eftersom alla sitter i olika situationer.

  8. Marielle

    Jag tycker att det är väldigt tråkigt att så många skyller på ekonomin för att inte dela. För vissa fungerar det inte alls att dela 50/50 men många kan dela mer än de gör. Min sambo tjänar över 20 000 mer än mig i månaden då jag studerar och han jobbar, vi har delat exakt 50/50 på dagarna och klarar det ekonomiskt genom att få ut hela föräldrabonusen, jobba extra under fl och SPARA! Kräks lite när folk påstår att de inte kan pga ekonomin när vi förlorar ca 7000 kr i månaden när sambon är hemma. Vilket vi löser genom att han arbetar extra 1 dag i veckan då jag tar ut en dag samt skjuter till med sparade pengar. Vill inte verka taskig eller nedlåtande mot Ida eller någon annan, men jag tror på uppdelad föräldraförsäkring för att bryta mönstret som vi kvinnor förlorar på!

  9. Alisa ♥ Amor Vincit Omnia

    Jag anser att hur man delar föräldraledigheten är helt upp till familjen, relationen, kulturen, förutsättningarna, ekonomin, mm. Staten kan inte lägga sig i, dra alla över en kam, eller kräva 50%-50%. Hos oss blev det som så att jag var hemma med Nathan 1 år, eller ja, i och med att han föddes 2 mån för tidigt så använde vi inte föräldraledighetsdagarna förrän han blev utskriven från neo i Mars. Så jag tog dagar 11 Mars 2013 – 13 Dec 2013 (men jag tog ut sparad semester och var hemma till 13 Januari 2014). Maken är hemma med sonen sedan 13 Dec till han ska skolas in på förskola 18 Aug 2014. Så ja, det blev 50-50 för oss, av olika anledningar, personliga och ekonomiska.

  10. s

    Har inte läst artikeln, men tycker det är väldigt hårt att säga att man sviker sina barn om man inte delar precis lika. Alla familjer har ju olika förutsättningar. Med det sagt kan jag ändå säga att jag tror att många pappor behöver ta för sig mer, och många mammor behöver dela med sig av ansvaret mer. Jag tjänar lite mer än min sambo (fast jag har högre studieskuld, så det är väl egentligen hyfsat lika) och jag har varit hemma 11mån och snålat på dagarna (3dagar i veckan). Nu är vi hemma 50% var och i höst kommer han att vara hemma tills barnet är 20mån. Det känns som en bra lösning för oss, men jag kan helt ärligt säga att det helt och hållet beror på ett aktivt val från vår sida. Vi har gjort avkall på husköp, mode, frisör, restaurang, resor o.s.v. för att kunna spara dagar och vara hemma så. Och jag har fått släppa rejält på kontrollbehovet som man ju ändå bygger upp under den första tiden hemma med en spädis…:-) I början var jag lite nojig över ekonomin men det har gått över förväntan. Vi ser det som en investering i TID. Det känns viktigt att min sambo får vara hela dagar med sonen och ansvara fullt ut för att få vardagen att funka. Och det är ett uppvaknande för mig sedan jag började jobba, att man faktiskt inte alltid orkar leka och vara 100% närvarande efter en jobbdag – oavsett hur mkt man längtat hem till familjen. Det känns som att vi förstår varann lite bättre nu sen vi började dela. Jag är medveten om att det är en lyx att ha möjligheten att välja så som vi gjort, alla har verkligen inte den förutsättningen ju.

    Men jag tror att många har den möjligheten utan att se den, för de är så inkörda i ekorrhjulet med att man måste tjäna så mycket pengar som möjligt för att kunna köpa så mycket prylar som möjligt…

    Ursäkta uppsatsen :-). Tycker att alla måste få välja det som är bäst för dem. Det finns lika många sätt som det finns familjer.

  11. linn

    Jag tycker också att artikeln va dum! Man gör precis som man vill!
    Jag har en mycket rastlös blivande man som inte hade klarat rent psykiskt att va hemma 6 månader i sträck. Det hade inte funkat liksom, men han ska va hemma i sommar sina 60 dagar – några dagar här och några dagar där – blir perfekt! Jag har tagit resten utöver det 🙂

  12. Martinique

    Det var faktiskt en riktigt korkad artikel. Alla kan inte dela helt och det är väl inget man ska snutskassta folk för!
    Med Caspian var vi både lediga under hans 3 första veckor då han föddes förtidigt och vi låg på neo. Sen var jag hemma resten av tiden. Vid ca 5 tillfällen var Tim pappaledig och jag jobbade.
    Med Mirabelle jobbade Tim och jag var hemma.
    Med Wintra var jag hemma dom 4 första månaderna, sen har Tim varit pappa ledig 1 dag i veckan medans jag har varit i skolan och även jobbat. Ibland ar han fått vara hemma mer inför något viktigt prov.
    Men han är ju ingen sämre pappa för att han valt att jobba. Han umgås med sina barn på kvällarna och helgerna. Och detta funkar för hela familjen och det anser jag är det viktigaste. Att vi mår bra, barnen mår bra och att det funkar ekonomiskt.

  13. Zandra

    Men hur lan dom skriva så!? Håller med dig helt och hållet och vi har gjort som er. Min sambo är elektriker i en ganska öite firma så han behövs väldigt mycket och då är det jag som är hemma. Inget konstigt med det och vi vill ha det så.
    Låt oss själv bestämma och jag tycker inte mina barn har tagit skada av det, dom känner sig inte svikna iaf. Pappa kommer ju hem varje dag och är bästa lekfarbrorn någonsin 🙂

  14. Malin

    Jag kan tycka att man ska dela så långt det är möjligt. Tyvärr är det många där det inte gör jättemkt på inkomsten som inte delar och när pappan är hemma ja då är det i samband med semestern.

    Jag har i augusti varit hemma i 8månander, sambon gå då hem i sex månader. Sen har vi ytterligare månader att dela på. Vi får se hur vi gör med dem. I vårt fall är det jag som tjänar mest, skulle då jag vara hemma mindre? Många tycker det är konstigt att jag inte ska vara hemma mer. Men när pappan ta ut mindre då är det ingen som säger något

  15. Anna

    Jag håller med dig! Varje familj måste göra vad som passar dem, deras liv och ekonomi. I vårt fall tjänar vi extremt olika och jämställdhetsbidraget täcker inte på långa vägar det vi skulle förlora om pappan var hemma istället för mig. Än så länge är vår tjej så liten men sen är det viktigt att de ändå får sin egen tid tillsammans.

  16. ida hultberg

    Jag blir bara så irriterad när folk ska snacka jämlikhet i föräldraskap. För det första, som du säger, alla familjer väljer själva hur de vill/ska ha det. Och detta beror så klart mycket på arbetssituation och lön. Jag tycker fan inte man KAN dela lika såvida man inte lever ekonomiskt oberoende – men hur många gör det egentligen? Oftast har kvinnor lägre utbildning, ”sämre jobb” och då också sämre lön. Att vi dessutom måste välja mellan familj och karriär är ju ganska självklart eftersom det är vi som går gravida, föder och ammar – vilket tar TID! Tid och kraft som män kan lägga på sin karriär. Det är sjukt svårt för oss att prioritera och följa våra drömmar. Man är inte ung för evigt och vi ska både hinna utbilda oss, hitta ett jobb, skapa meriter och bygga karriär och samtidigt planera för graviditet, förlossning och spädbarnstid. Och mitt i livets mest omtumlande situation ska man sen tänka på att ta sig tillbaka till jobbet och framgången och sen dessutom kanske skapa sig en ännu större barnaskara.
    Jag kan faktiskt tycka det är lite orättvis att vi kvinnor måste bestämma vår livsväg inom yrkeslivet mycket tidigare i livet än män. Just för att vi ”förlorar” så mycket TID på att skapa och fostra våra barn.

    Fan det blev lite luddigt nu, ursäkta. Men debatten är himla intressant och jag tycker de handlar om så mycket mer än bara ”ett val”.

stats