Är det så här det är att leva i ekorrhjulet? Att pussla ihop dagars timmar till ynka två om dagen man får träffa sina barn så får jag ont i magen. Och Collin med.
Alex har legat borta och jobbat sedan i måndags och därmed inte träffat sin son (och mig) sedan i söndags. Det märks på Collin direkt när han känner på sig att han inte kommer få träffa sin pappa på några dagrar.
Vi har aldrig haft det så här tidigare men de senaste 2-3 veckorna som Alex jobbat borta han Collin märkt det direkt.
I vanliga fall går Collin 20-25 timmar i veckan på föris och oftast mellan 8-14 ibland senare men de gångerna är enkelt räknade.
Men denna kursen har det varit 2 dagar hittills som Collin behövt gå till 16:30 och det har han reagerat på också.
Han är ju van vid att gå först och inte se de andra barnen åka hem med sina föräldrar, en efter en och till slut är det bara han kvar med två andra barn som hämtas senare och ca lika många barn från den större avdelningen som de slår ihop med våran på sena eftermiddagar.
Då blir han ledsen och mamma hjärtat värker när jag får höra att han frågar efter sin mamma och pappa i tron om att vi glömt av honom.
Usch!
Detta är inget inlägg för att få er som jobbar heltid att må dåligt för era barn mår säkert mycket bättre av att veta att de blir hämtade sist än att inte veta när. Vi är vane människor och så även dem.
I denna kursen har vi precis läst om anknytning mellan mor (pappa, vårdnadshavare) och barn och i just denna ålder runt ca 2 år kan barnen förstå att mamma finns fast hon inte är här.
Alltså inser dem att de är lämnade tillskillnad mot ett yngre barn som du i princip skulle kunna sätta ett vitt papper framför ögonen på barnen mellan barnet och mamman och då finns inte mamman längre för barnet.
Alex har legat borta och jobbat sedan i måndags och därmed inte träffat sin son (och mig) sedan i söndags. Det märks på Collin direkt när han känner på sig att han inte kommer få träffa sin pappa på några dagrar.
Vi har aldrig haft det så här tidigare men de senaste 2-3 veckorna som Alex jobbat borta han Collin märkt det direkt.
I vanliga fall går Collin 20-25 timmar i veckan på föris och oftast mellan 8-14 ibland senare men de gångerna är enkelt räknade.
Men denna kursen har det varit 2 dagar hittills som Collin behövt gå till 16:30 och det har han reagerat på också.
Han är ju van vid att gå först och inte se de andra barnen åka hem med sina föräldrar, en efter en och till slut är det bara han kvar med två andra barn som hämtas senare och ca lika många barn från den större avdelningen som de slår ihop med våran på sena eftermiddagar.
Då blir han ledsen och mamma hjärtat värker när jag får höra att han frågar efter sin mamma och pappa i tron om att vi glömt av honom.
Usch!
Detta är inget inlägg för att få er som jobbar heltid att må dåligt för era barn mår säkert mycket bättre av att veta att de blir hämtade sist än att inte veta när. Vi är vane människor och så även dem.
I denna kursen har vi precis läst om anknytning mellan mor (pappa, vårdnadshavare) och barn och i just denna ålder runt ca 2 år kan barnen förstå att mamma finns fast hon inte är här.
Alltså inser dem att de är lämnade tillskillnad mot ett yngre barn som du i princip skulle kunna sätta ett vitt papper framför ögonen på barnen mellan barnet och mamman och då finns inte mamman längre för barnet.
Så just i kväll när Collin inte fått träffa sin pappa sedan i söndags och dessutom fick uppleva känslor som att bli lämnad kvar på föris så märkte jag det direkt på honom. Han var ledsen, klängig och ville inte somna utan skulle hela tiden titta att jag låg på hans sovrums golv och ”sov”.
Hoppas han vänjer sig snabbt att ibland, då och då behöva gå så länge som till 16:30 för kommande kurs hade även den några såna här långa dagar.
Mina två barn går i förskolan 06.00-16.20! Långa dagar då både jag och min sambo jobbar heltid. Det värker i mig ibland när man ska lämna dom men det är aldrig några sura minner nu när dom är två. Dom har varandra och dom trivs så bra på förskolan vilket är så skönt för mig att veta. Men jag känner att det ända man gör nu är att jobba, laga mat och sova. Samma för dom med förskola, äta, bada och sova Därför längtar man extra mycket efter helgerna så man kan ro om varandra och vara glada för det vi har 🙂
Vi gör så gott vi kan <3
Min son går alltid olika tider eftersom jag jobbar i vården mest mellan 6,30-16,15 men ibland 6,30-14,15 och 11-16,40 han är nästan alltid först på morgonen och ofta bland de sista på kvällen eftersom han känner många av barnen (våra vänner och mannens bror, farmor lagar mat) så försöker han alltid följa med som hem men inte för att han är ledsen utan för han gillar dom. Han älskar verkligen förskolan och aldrig bekymmer att lämna och hämta men pappa var bortrest i 5 dagar med jobbet och det var han ledsen över som tur var jag ledig så vi var hos mina föräldrar under större delen av tiden och då blev han distraherad och tänkte inte så mycket på det.