Tänk va stor du blivit, min lilla kille.
Att jag varje dag får pussa din kind, krama dig, ta hand om dig, se dig glad och ta dina utbrott.
Tänk att de finns inget i världen jag skulle byta mitt liv med dig och din far emot.
Sedan du kom har jag blivit så rädd att något ska hända.
Usch jag kan inte ens tänka på vad jag skulle göra utan dig. Vidriga tanke.
Ikväll läste jag om en som förlorat sitt barn. Varje gång jag läser om hennes historia eller tänker på någon annan liknande så bryter jag ihop.
Jag orkar inte, fy det går ju inte ens föreställa sig smärtan.
Jag är så otroligt glad över att få vara din mamma, se dig växa upp och ge dig en kram varje morgon innan du ska in till dina kompisar på dagis.
Att få älska dig är det största som hänt mig.
