Denna kille är inne i en så härlig period. Egentligen gillar jag inte att dela in hans ”humör” i bättre och sämre perioder. Men jag ser det som underbara med några bråk och ännu mer underbara perioder, just nu är han i en ännu underbarare period.
Jag har verkligen en hatkärlek till hans otroliga envisa temperament. Det gör honom till den han är, det kommer ta honom till hans mål, men samtidigt kan det skapa bråk mellan oss.
Förra veckan vägrade han öppna munnen hos tandläkaren och igår var vi på BVC och då blev han helt ursinnig när läkaren skulle lyssna på hjärtat och undersöka honom.
Han som inte alls är våldsam, sparkade och slog mot henne när hon försökte lyssna på hans hjärta. Han kastade sig hejdlöst bakåt och slog huvudet hårt i golvet.
Han har verkligen en stor integritet där ingen som inte känner honom får ta på honom och även de han känner kan ibland inte de heller få kroppskontakt med honom. Han gillar inte kill på ryggen och har först på senare tid börjat bli mer kramig tillskillnad mot de få kramar vi fick innan.
Så har han alltid varit och jag kan faktiskt känna igen mig själv i det, jag gillar inte när folk rör mig.
Haha jag blir alltid obekväm när jag ska ta i hand eller krama någon.
Jag har ändå trott att jag ”kramat bort” den känslan hos honom för jag själv älskar att vara nära honom men det räcker nog inte med bara mamma.
Det får bli att öva med honom utan att tvinga eller forcera något.
Inför återbesöket hos tandläkaren och BVC ska vi förbereda honom ännu mer än vi gjorde i för första besöket.
Vi som ändå hade pratat mycket om vad den snälla doktorn skulle göra.
